Det lilla huset vid ån

e När man åker över bron där den lilla ån rinner och stax efteråt tar av till höger, då ser man en öppen plats där det en gång stod ett litet hus och en liten ladugård.
Där stannar vi och rastar och tar fram våra fikakorgar.
Ån som då var stor och bred och brusade kraftigt är numera bara som en liten bäck. Här kunde pappa fiska både harr och röding.

Med barndomens ögon får jag syn på mamma där hon står nere vid ån och tvättar och jag kan se hur det ångar ur den stora vattenvärmaren.
Mamma får se upp för getabocken, han har fått för sig att alltid försöka stånga ner mamma i ån när hon tvättar. Därför har pappa satt små pinglor i getabockens horn som varningsklockor så mamma kan höra när han är i närheten.
I en liten damm på gårdsplanen simmar några ankor med sina dunbollar till ungar.
Mamma tycker om att pyssla med djur så därför finns det också några höns och kaniner. Kaninerna blir snabbt många förstås. Kossan Klinga och hennes kviga och så hästen förstås.
Gråhundstiken Gissa som får valpar då och då och alltid är dom vita. Roligt är det när någon frågar: Vad heter hunden. Gissa! Ja, just det Gissa!
Ibland händer det att det kommer någon gårdfarihandlare eller luffare som man sa. Spännande när han öppnar sina stora väskor och visar innehållet. Mamma får brödnagg och mjölskopa som betalning för middagen, allt är luffarslöjd tillverkat i järntråd.

Den där getabocken han var envis men snäll.
Pappa hade tillverkat små seldon till bocken, en fin liten loke och en kärra. Min bror och jag tänker åka till våra kusiner som bor några kilometer längre bort. Men getabocken vill inte gå ifrån gårdsplanen.
Vi tar honom vid hornen och släpar honom ner till vägen. Snabbt upp på kärran! Getabocken har bråttom hem igen, så det blir ändå en åktur om än en liten en.

Vi packar ihop våra fikakorgar och strövar omkring en liten stund. Titta! Så stor den tallen blivit den växte här även när huset fanns kvar.
Här! Vid gläntan brukade vi hitta smultron och jag kan fortfarande känna hur söta och goda dom var.
När vi åker iväg vänder jag mig om och skänker en varm tanke till mor och far som gjorde barndomslandet så värdefull att tänka tillbaka på.