.
Det är lätt att göra sig lustig på julens alla dilemman. För de finns ju där, det märker man direkt samtalsämnet kommer upp under kafferaster och kompisträffar.
I tv-serien "Vad gafflar ni om?" ägnar programledarna Martina Haag och Mogge Sswruwagi ett helt avsnitt åt problemen kring att fira jul med släkten.
– Vi har ägnat så mycket tid och kraft på att få julen lyckad. Vi kör på som dårar och är rädda för att mormor ska tycka att det är värdelöst, att barnen ska vara ledsna och att någon ska känna sig utanför, säger Martina Haag i programmet.
.
Kluven känsla
Vi önskar reproducera den romantiska bilden av hur julen ska vara, men under ytan stressar vi runt med känslor som aldrig riktigt får komma upp till ytan.
Vart ska vi då ta vägen med allt?
Liv Larsson är författare, konsult, medlare och coach med grund i Nonviolent communication. Hon säger:
– För många innebär julen en kluven känsla, man gillar – och man gillar inte. Vi slits mellan stress och vår längtan efter vila och gemenskap. Jag tänker att högtiden kan vara både och, att vi kan låta alla sidor finnas. Det kanske inte "bara är att njuta". Om känslor pockar på, så kan vi låta det vara så – och lyssna till dem.
.
Som sommarsemestern
Liv Larsson drar paralleller till sommarens semesterveckor.
– Vi ska bara ha det bra, men i själva verket blir vi sjuka, bråkar eller bestämmer oss för skilsmässa. Vi har en föreställning om att julen bara ska vara glädjefylld och trycker undan andra känslor. Vi ler stelt, men har kanske en vulkan inuti. En idé vore att vi redan i maj pratar med familjen eller släkten om vad vi behöver för att julen ska bli bra.
Liv Larsson säger att hon i första hand inte tänker på praktiska saker som paket, mat eller plats, utan om hur vi ska vara mot varandra.
– Jag brukar säga att man ska smida medan järnet är kallt. Vi människor tycker olika om invandring, religion, vad man bör eller inte bör äta, vad barnen får göra. Kanske ska vi redan i förväg prata om hur vi hanterar det när de ämnena och frågorna kommer upp – med förutsättningen att vi inte vill trycka undan vad vi känner och tycker.
.
Sms-lån
En specifik jultradition som är kantad av förväntan och glädje, men också konflikter och huvudbry är julklappar.
Överflöd mot besvikelse.
Brist på fantasi, eller slut på pengar.
När man googlar "julklapp" är länkar till sms-lån bland det första som kommer upp, men från början var julklappen faktiskt mest ett skämt. Man slängde in en träklamp hos någon för att skoja.
.
Med tärning
Substantivet julklapp härstammar i alla fall från 1700-talet när givaren klappade på dörren och kastade in ett paket i huset.
Vid förra sekelskiftet blev det populärt att ge varandra presenter, ofta något handgjort, och först efter andra världskriget började människor få råd att köpa julklappar, men i betydligt mindre utsträckning än nu.
Även i dag forsätter traditionen med att ge varandra gåvor till jul att förändras.
Ett alternativ som har vuxit i popularitet på senare år är att ordna med ett julklappsspel.
Reglerna ser olika ut, men bygger i grunden på att alla deltagare i förväg köper ett paket – ofta för en maxsumma pengar – och slår in. Sedan spelar man om klapparna med hjälp av tärning.
.
Förändringen konstant
Något annat vi förknippar med julafton är maten.
Det svenska julbordet är fyllt av traditioner.
– Men julbordet utvecklas hela tiden, liksom alla kulturella uttryck. Men vår traditionella högtidsmat är den mat som förändras allra långsammast. Sillen hänger nog med i tusen år till, liksom gröt, spjäll och gravlax, säger Historieätaren Lotta Lundgren, som också är delaktig i årets adventskalender "Tusen år till julafton" och aktuell i showen "Alla kan äta julbord".
Inne på samma linje är Mats Nilsson, docent i etnologi vid Göteborgs universitet.
– Julen är en av årets stora helger i Sverige, med långa och många traditioner. Julen innehåller delar som är relativt stabila och annat som tydligare ändrats genom åren. I dag är Kalle Anka, tv-kalendern, jultomten och ljusen självklara, men så har det inte alltid varit. Det mest kontinuerliga är just förändringen.
Som sillsallad med grönkålschips, eller handgjorda klappar bredvid välgörenhetsgåvor, ungefär.
.
Glömmer känslorna
Om vi backar bandet, stänger luckorna till adventskalendern för en stund och låtsas att det är november – hur ska vi då hantera heltidsjobb med förskolefester, lucia-glitterfix och glöggkvällar? Ofta är det ju först till julafton som vi kan vara lediga.
– De sista jularna har det skrivits en hel del om att vi behöver prioritera, tagga ner och tänka efter vad som är viktigt för oss. Så kan det vara många gånger, men jag tror att vi glömmer känslorna i sammanhanget. Föreställningarna om hur vi ska vara och känna gör att det blir ytterligare en press som det sällan pratas om, säger Liv Larsson.
.
Vem måste man bjuda?
När vi ändå betar av de här jobbigare känslorna kring högtider, kan vi lika gärna riva av det dåliga samvetet också.
Hur gör man med släktingen man kanske inte vill bjuda? Eller med nya familjekonstellationer som blir svåra ekvationer att få ihop?
Stressforskaren Aleksander Perski är konkret i sitt råd.
– I dag har vi många konstellationer av familjer och det kan vara
många julfiranden i släkten. Mitt råd är att välja ett och prioritera att vara med dem man tycker om. Stressar man runt till många ställen så blir det inte genuint.
Liv Larsson säger:
– Många råd går ut på att man ska släppa det dåliga samvetet. Jag tänker att har man dåligt samvete är det så av en anledning. Är det något man tänker på, så är det något man behöver hantera. Stanna upp och låt känslan få plats. Acceptera att du kanske inte räcker till för alla, men kom också ihåg att det ligger en god intention bakom. Kärnan är att du bryr dig på något sätt. Har man dåligt samvete så har man. Vi vill väl, men kan inte ta ansvar för alla.
Man brukar säga att julen är barnens högtid. Vad tänker du om det?
– Det är viktigt att barnen är sedda, året om. Men jag tror också att det är viktigt att barn lär sig se och ta hänsyn till andras behov. Om barn inte visar hänsyn, hur länge orkar man då? Kanske är man så tillåtande att man till slut blir tvärless och sur eller bestraffande. Sedan skäms man och det blir lätt rundgång. Som vuxen ska man låta sina egna känslor få finnas också. Det är lite som när vi flyger, ta på din egen syrgasmask först, hjälp sedan de andra, säger Liv Larsson.