Videon är inte längre tillgänglig
Familjen var först kontaktfamilj under något år till en tonårstjej, sedan kom frågan om de ville bli kontaktfamilj till ett syskonpar på två och fem år.
Familjen diskuterade hur de vill göra och kom fram till ett beslut – de ville göra en insats.
– Vi kände att vi hade det så bra, vi kunde dela med oss, säger Britt-Marie Lindberg som tror det är viktigt att familjen är överens om att de ”vill”.
– Det fungerar nog inte om bara en vill och inte de andra, säger Britt-Marie Lindberg som dukar fram hemmabakade äppelkakor och kaffe/te i det rymliga köket i villan på Klubbgärdet.
Viktigt med stöd
Hon minns hur spännande det var innan barnen skulle komma, de fick lära känna dem helt från början. Britt-Marie menar att vara familjehem handlar mycket om just detta: att skapa och bygga relationer, både till barnen, men även till deras biologiska föräldrar och släkt.
– Det är också viktigt att ha socialsekreteraren att bolla med, att ha deras stöd, säger Britt-Marie.
”Mycket glädje”
Olika omständigheter gjorde sedan deras uppdraget förändrades från ”kontaktfamilj” till ”familjehem” (se faktarutan) och under senaste sju åren har syskonen bott hemma hos familjen på heltid. Regelbundet träffar de dock sina biologiska föräldrar.
Britt-Marie beskriver de senaste sju åren som en ”resa”, barnen är till ”låns” på ett annat sätt än de biologiska.
– Man får så otroligt mycket glädje, säger Britt-Marie vars familj även är med i en familjehemsförening i Piteå där familjehem träffas och utbyter erfarenheter och anordnar olika aktiviteter. Barnen kan också leka tillsammans.
Finns det några svårigheter?
– Det är nog just att det är så många människor att förhålla sig till, exempelvis när det är jul och födelsedagar. Tiden räcker inte alltid till, men så tror jag att det kan vara för andra familjer och ensamstående föräldrar också.
Britt-Marie upplever att det finns ett intresse för att bli familjehem/kontaktfamilj i hennes närhet, men att många kanske inte riktigt vågar kliva över tröskeln och ta tag i det på allvar.
– Men man kan alltid börja med att bli ledsagare eller kontaktperson för att känna sig för.
Vem kan bli familjehem?
– Det är vanliga människor, vi är absolut inga supermänniskor utan vi har våra fel och brister vi också. Det viktigaste är att man vill!