Genom att göra en stresskartläggning kan man ta reda på vad som stressar barnet och skapar det dåliga mående. Ett barn som befinner sig på toppen av isberget vill exempelvis bara sova, får kraftiga utbrott eller kommer inte alls iväg till skolan.
På Barn- och ungdomshabiliteringen på Piteå sjukhus finns samlad bred kompetens kring barn med npf-problematik. Här jobbar arbetsterapeuter, kuratorer, specialpedagog, fysioterapeut, psykolog, dietist, läkare och sjuksköterskor.
– Vi har följt serien i PT om barn med problematisk skolgång. Vi är inblandade i jättemånga sådana fall och känner att vi vill ge vår bild, säger Viveka Fredriksson, kurator.
Till habiliteringen kommer barn med sina föräldrar från Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog.
– Den största gruppen som kommer till oss är barn med npf och av dem är autism den vanligaste diagnosen, säger Magdalena Norlin, arbetsterapeut.
Frida Blom, kurator, menar att skolan i många fall är en "friskfaktor", det är i grunden bra med dagliga rutiner, gemenskap och sammanhang.
– Men när det gäller många av de barn vi möter här på habiliteringen så kan skolfrånvaron och det dåliga måendet istället bero på en sensorisk överbelastning. Då är det inte en friskfaktor att försöka härda ut så många timmar som möjligt i den miljön. Det går inte att träna sig på att vara stressad, det är alla krav och intryck som gör att man inte orkar med.
När barn kommer till habiliteringen görs ofta en stresskartläggning för att se vad som stressar barnet och skapar det dåliga måendet.
Barn som visar symtom på stress vill exempelvis bara sova när de kommer hem, får kraftiga utbrott eller orkar inte alls med att vara i skolan.
– Då är risken att föräldrarna eller skolan lockar med morötter som att: "Om du går till skolan hela veckan får du speltid", men vi brukar inte rekommendera morötterna för de räcker inte långt, säger Frida Blom som uppger att en annan metod vuxna ofta tar till är att hota.
– Att man säger att: "Om du inte pluggar inför provet så får du inte vara med kompisar i helgen". Det kan funka ett litet tag, men det skadar relationen mellan föräldrar och barn. Skolans hot kan vara att: "Vi har ju skolplikt, vi måste anmäla om det inte funkar".
Med scheman, bildstöd och tidshjälpmedel förstår barnen enklare vad de ska göra och vad som förväntas av dem. "Vi jobbar med att skapa en tydlighet", säger Magdalena Norlin, arbetsterapeut.
Personalen på habiliteringen är detektiver som letar efter vad det är som tjuvar energi av barnet och lägger pussel.
– Vi försöker att stressreducera så mycket vi kan. Det handlar om att skapa en struktur, tydlighet och förutsägbarhet i vardagen, så att barnet vet vad, hur och när det ska hända saker, säger Magdalena Norlin.
Det kan vara tydliga scheman, bildstöd och tidshjälpmedel som gör att barnet förstår vad de ska göra och vad som förväntas av dem.
Till barn- och ungdomshabiliteringen på Piteå sjukhus kommer barn och ungdomar från Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog med sina föräldrar.
– Vi jobbar på uppdrag av föräldrarna. Det handlar också om att ge dem rätt verktyg för att lyckas, säger Isabelle Berggren Wärja, arbetsterapeut.
Man jobbar främst gentemot familjen och barnet, men samverkar även med förskola och skola i vissa frågor.
– Vi kan inte behandla stress som beror på att miljön inte är bra, men vi kan komma med förslag på hur man kan skydda sig från intryck, säger Frida Blom.
– Npf är en osynlig funktionsnedsättning som är grymt begränsande och så vill man vara som alla andra. Samtidigt ställs höga krav både på skolan och på fritiden. Det är utmanade att hänga med och förstå, säger Viveka Fredriksson.
Så här kan en veckoplanering med bildstöd se ut för ett barn med npf-diagnos. Allt för att skapa tydlighet och i förlängningen en ökad självständighet.
Faktum är dock att små, enkla förändringar kan ge stora positiva resultat. Som att man kanske exempelvis kan schemalägga en taktikvila när de andra eleverna går på rast. Något som sparar energi.
– Ibland kan det vara de små tricken som gör hela skillnaden. Det kan vara en ändrad rutin som gör att man tar sig i säng lättare och orkar med bättre, säger Frida Blom.
Personalen konstaterar att pedagogerna ute på skolan gör ett mycket bra jobb, men att det är svårt att tillgodose alla individuella behov.
– Vi träffar fantastiska pedagoger som vill så mycket, men det är stora grupper, svårt att anpassa och man räcker inte till, säger Magdalena Norlin.
Viveka Fredriksson, kurator, visar upp ett av de många tidshjälpmedel som kan hjälpa barn med npf-diagnos. "Tid kan vara svårt att uppskatta", säger hon.
Barn och unga som kommer till habiliteringen har ofta en låg självkänsla, många har ångest.
– Det är svårare om vi kommer in sent i processen. När det hunnit gå så långt och man kört sig själv i botten och inte ens kommer iväg till skolan. Det är klart att då komma in med små verktyg blir mycket svårare, säger Magdalena Norlin.
Hur ska man jobba då?
– Då är det extra viktigt att man jobbar tillsammans med skolan, att man är på samma bana för barnets skull. Med samma verktyg och tillvägagångssätt, men att man också kan tänka utanför boxen.