METAL. Jag delade ut en etta till "The Poison", Walesiska Bullet for my Valentines två år gamla debut. På "Scream aim fire" känns det att två år har gått och att viss mognad har skett. I sina bästa stunder känns bandet som en lightversion av Anthrax och det är omöjligt att förbise Metallicas James Hetfield som en möjlig husgud för sångaren Matt Tuck. I två låtar är jag imponerad av utvecklingen mot högeffektiv, välproddad metal. Sedan kommer "Hearts burst into fire", en skamlös flirt - nej, förresten det är frågan om rent attackhångel - med amerikansk mainstreamrock för tonårspublik. Ruttet! Råa "Waking the demon" råder viss bot, men det är irriterande att bandet inte är mer konsekvent. Den hårda sidan attraherar, men den mjäkigt kommersiella känns bara trött och opassande. Som chorizo med chokladsås ungefär. I "Say goodnight" sker dock ett ganska snyggt möte. Nästa gång ömsar Bullet-grabbarna skinn och blottar nitarna på riktigt.
