Det är inte ofta jag skäms över att vara man

Vi skriver sent 1980-tal men det känns som sent 1800. Kvinnor har sedan flera år den formella rätten (!) att jobba i Minnesotas gruvor, men fortfarande väntar nyheten på att sjunka in hos deras manliga kollegor som välkomnar kvinnorna med könsord, tafsanden och hela arsenalen av sexuella trakasserier.

I Sverige 2006 pratar vi om patriarkala strukturer. Uppenbarligen var det bara några år sedan de strukturerna stod bredvid Minnesotas kvinnor på arbetsplatsen, vägde 120 kilo plus fem kilo kroppshår och tog kvinnorna i skrevet när de hade lust. Det är inte ofta jag skäms över att vara man. "North country" får mig att göra det; jag vågar knappt titta på kvinnan bredvid mig i bänkraden.

Filmen visar helt enkelt upp en bild av en västlig hederskultur där pappan skäms när dottern får ett gruvjobb och där kvinnorna anses stjäla jobben från försvarslösa män. Det är på många sätt en nyttig film. Men är det en bra film? Mjaa, helheten känns igen från "Norma Rae" (1979) och "Erin Brockovich" (2000) och vissa scener svider som saltsyra, men tyvärr svänger regissören Niki Caro också in på ett par hopplösa återvändsgränder där huvudpersonens (Charlize Theron) relation till sin son används för att bevisa att hon under gruvarbetarhjälmen ändå är en riktig kvinna.

Att den berömda fackliga solidariteten inte sträcker sig utanför det egna landets gränser har Byggnads bevisat här. Ibland når den tydligen inte ens ut genom dörren till omklädningsrummet, och återigen ser vi exempel på att det är männen i de mest homofoba miljöerna som visar upp den största kvinnoskräcken.

Det är inte ofta jag skäms över att vara man

Film: North countryPremiär: Bio 3:an 17 februari 2006Med: Charlize Theron, Frances McDormand, Woody Harrelson med fleraRegi: Niki CaroSpeltid: 2 tim 6 minCensur: 7 årBetyg:PPPE BIO