Det är inte 1800-tal, böghatare!

Det är fantastiskt. Jag har hittat en Aladdin-ande och får önska mig precis vad som helst. Till och med de tre önskningarna som Aladdin inte fick önska i filmen propsar nu anden på att jag ska välja.
Men jag har bara en enda och den kommer här: jag önskar livet ur alla motståndare till homoäktenskap. Jag står inte ut en sekund till med gamla stofilers bajsnödiga klagoläten som ältats trettio år i långa tradiga debatter. Vad är det egentligen med old people och den här motvilligheten till förändringar/förbättringar? Vi har en hel generation som tycker det är viktigt att engagera sig EMOT diskriminerade minoriteters rättigheter och som är helt oemottagliga för ny information. Old people lever kvar i det förgångna, ser ingenting positivt i utveckling och får ett obehagligt leende på läpparna när kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tar till orda:
"Rätten att ingå äktenskap bör förbehållas man och kvinna, och familjen är hela samhällets fundament. En institution som gällt i tusentals år och som omfattas av alla religioner och kulturer ska inte förändras för att tiden anses vara mogen."
Och vi daterar uttalandet år 1856.

År 2008 önskar vi hett: sluta motsätta er homoäktenskap! Kärleken är det enda viktiga i sammanhanget - vilket kön de två kontrahenterna har är underordnat. Låt vuxna människor gifta sig med vem de vill.
De flesta i min egen generation verkar se homoäktenskap som den självklarhet det faktiskt är, men naturligtvis finns det undantag. Får ett mejl från min numera före detta vän där hon ber mig skriva under kampanjen Bevara äktenskapet. Jag började naturligtvis tjafsa med den här personen som sa "Äktenskapet mellan man och kvinna är faktiskt en del av Guds plan och...", men där började jag kallsvettas så mycket att jag skrek "STOPP! Jag vill inte höra mer! Det här är 2008, vad du behöver är ett wake up kok stryk!", och sen ville jag släpa med mig den här personen och TVINGA henne att kolla på två killar som hånglade med varandra JÄTTELÄNGE.

Min hållning i frågan är mycket simpel: avveckla hela åbäket i juridisk mening, och låt vem som helst förrätta en vigsel i andlig mening i enlighet med sina egna övertygelser. Bara vigseln inte har någon egentlig juridisk betydelse är det helt okej för vem som helst att göra vad de vill med den. Men att man ska skilja på folk i rättslig mening bara för att de lovat en annan människa evig kärlek inför en evig låtsaskompis är för mig inget annat än en evig gåta.