– Man hörde aldrig talas om att man kunde jobba som tatuerare när jag växte upp. Så det var ingenting jag drömde om. Jag har alltid tyckt om att rita, så när en kompis frågade om jag ville testa tatuera tänkte jag att ja, varför inte? Och det var så allt började, berättar Peppe Westin.
Han håller till i en källarlokal på Kyrkbrogatan. Där kitsch möter rock'n'roll och där det sylvassa surrandet från tatueringsmaskinerna ständigt hörs.
– Jag trivs bäst hemma i min studio. Tidigare om åren var det mycket mässor runt om i Sverige, då var det enda sättet att marknadsföra sig. Men nu när Instagram finns så åker jag iväg mer sällan, säger han.
Han vet inte hur många priser han vunnit genom åren, men har tror det rör sig om 25-30 utmärkelser. Ändå är han fortfarande ödmjuk.
– Det finns alltid nåt att förbättra. Idag har jag lyxen att kunna välja vad jag ska göra. När jag och Daniel Sundling öppnade vår första studio på 1990-talet fantiserade vi om att tjäna 1000 kronor per dag. Idag tar jag 5000 kronor per dag. Men då var man nöjd om man lyckades få ihop en femhundring, berättar Peppe Westin.
Den första studion var en trång källarlokal på Lillbrogatan. På väggarna hade de hängt upp bilder med tatueringsmotiv och när kunderna kom in fick de peka på det motiv de ville ha.
– Sen sprang vi upp till bokhandeln och kopierade. Det kostade en krona per kopia har jag för mig, säger han.
Tävlingsmänniska
På gymnasiet läste han byggnadsritning, men när programmet lades ner hamnade han på handelsprogrammet som han såsmåningom hoppade av.
– Jag trivdes rätt bra där på byggnadsritningsprogrammet, så jag kanske hade blivit arkitekt om jag inte blivit tatuerare.
En tävlingsmänniska har han alltid varit. Innan han började tävla i tatueringar var det fotboll, skateboard, snowboard och musik som gällde.
– Jag har brunnit för många saker, men inget så länge som jag har brunnit för att tatuera, berättar Peppe.
Det är inte helt enkelt att prestera hela tiden. Han måste ständigt vara kreativ och leva upp till sina kunders förväntningar.
– Jag har mitt jobb i huvudet hela tiden. Helgerna går ibland åt till att sitta vid ritbordet och förbereda måndagens sittning, säger han.
Favoritstilen är realism. Minnesporträtt tycker han känns extra speciellt att få göra.
– Jag har en sån hjärna som inte fungerar abstrakt, utan helst gör jag realistiska motiv.
Tidigare var det bara tatueringar som inspirerade honom, numera kan kreativiteten triggas av vad som helst. Nyligen besökte han muséet Glyptoteket i Köpenhamn.
– Det var helt fantastiskt, jag fotade hela tiden. Små detaljer på gamla egyptiska gravkistor och massor med konst, säger han.
Pausar med träning
Ibland måste han ta en paus från jobbet och då åker han till sitt smultronställe, True grit. Där tränar han kettlebell.
– För några år sen insåg jag att jag var tvungen att göra något åt min hälsa. Man kanske inte tror det, men det är otroligt påfrestande att sitta i samma arbetsställning hela dagarna. Man måste vara vältränad för att kroppen ska orka med, säger Peppe Westin.
Så han började träna kettlebell. Och som den tävlingsmänniska han är, tävlar han nu också i det.
– På fritiden blir det mest sport och träning. Men också en del resor. Jag är egentligen inte så mycket för att resa, men familjen har tvingat med mig till Thailand flera gånger. Vi har även varit i Filippinerna och USA. Förra gången åkte de utan mig, men det var ganska tråkigt att vara ensam hemma, säger han.
Kärleken, hans fru Jessica mötte han för 14 år sen.
– Jag behöver en sån som henne. Hon pushar och jag bromsar, så vi kompletterar varandra bra.