Det gick snabbt, trots att varken Evy eller Lars-Erik Jonsson är personer som tar förhastade beslut. Men att gifta sig mindre än två år efter att de träffades för allra första gången – det visade sig vara allt annat än ett förhastat beslut.
– Ja, fast först gjorde du inte något särskilt intryck på mig, men efter en timme tyckte jag att du var ganska bra, säger Evy Jonsson och tittar skrattande på maken.
Det var söndagen den 3 september 1961 som det första mötet ägde rum. Evy hade lämnat Blekinge för en tjänst som lanthushållslärare på Grans lanthushållsskola i Öjebyn, utan att känna en enda människa i Piteå.
– Jag minns att jag tittade på kartan och tänkte att i Norrbotten, där har jag aldrig varit. Men när jag sökte tjänsten var jag noga med att säga att jag bara skulle vara här ett år för att se norra Sverige, sedan skulle jag tillbaka söderut och berätta om de här exotiska bygderna, säger Evy Jonsson.
Men livet ville annat. Genom ett sammanträffande befinner sig Lars-Erik på Grans bara några veckor efter att Evy anlänt, och det ena leder till en fika och det tredje leder till en rundtur i Norrbotten och under trettondagshelgen förlovar de sig. Strax därpå åker Lars-Erik iväg till Skinnskatteberg på Skogsmästarskolan där han spenderar de närmaste 15 månaderna.
– Vi skrev brev nästan varenda dag. Och lördagsnöjet - det var att ringa varandra. Och vet ni? Vartenda brev är kvar, säger Evy Jonsson.
Prövningar
Det blev inte det där enda året i Norrbottensbygden. Det blev betydligt fler. Idag bor Evy och Lars-Erik Jonsson i ett rött hus i Norrfjärden, omgivna av blomster som planerats med inspiration från Blekinge, och på midsommardagen i år fick de fira guldbröllop i Stockholm tillsammans med barn och barnbarn.
– Det var fantastiskt att få vara huvudperson utan att behöva göra någonting, säger Evy.
Med sammanflätade händer sitter de ute på verandan, pigga trots att åldern närmar sig 80 och framför allt – glada över att de får vara tillsammans. Tillvaron kan te sig idyllisk för makarna, men livet innehåller prövningar även för ett par som Evy och Lars-Erik. När deras dotter föddes visade det sig snabbt att hon hade ett lindrigt förståndshandikapp.
– Jag har varit engagerad i en förening för föräldrar med utvecklingsstörda barn och där mötte man ju många familjer där äktenskapen inte höll, men för oss tyckte jag nästan att det blev tvärtom. Vi stärktes genom det här, säger Lars-Erik.
Vad är det som har gjort att äktenskapet har hållit så länge?
– Det allra viktigaste är nog att vi i grunden har haft samma värderingar i det mesta, det har underlättat att vi har tänkt lika, säger Lars-Erik Jonsson.
– Ja, och vi har hela tiden känt att vi har tyckt om varandra och älskat varandra. Vi har känt oss trygga i den här gemenskapen. Vi har det så bra, det säger vi varje dag, fyller Evy i.