Erik föddes som sladdis. Han kom till världen i Mount Lavinia utanför varma bullriga Colombo strax innan monsunperiodens intåg i maj 1984.
Hans biologiska föräldrar hade redan två söner och en dotter, och ansåg sig oförmögna att inhysa ytterligare ett barn i sin enkla lerhydda.
”Vilken tur”
Därför lämnades Erik, eller Salyia som han kallades, till ett barnhem direkt efter födseln.
Och redan under sin andra levnadsvecka blev han adopterad av Catharina Johansson Berg och Robert Berg från Piteå.
– Jag har många gånger reflekterat över vilken tur jag hade, säger Erik.
Fick en syster
Tre år senare, 1987, fick Erik en biologisk syster – adopterad till Piteå från samma familj på Sri Lanka och med samma grund som orsak.
– Vi var båda så små att vi aldrig fick med oss några minnen eller känslor i bagaget.
– Jag har alltid sett mig som svensk. Mitt liv här har varit mitt fokus och jag har aldrig grubblat speciellt mycket över mitt förflutna, säger han.
– Mamma och pappa finns i Sverige. Dom där borta är några andra, i viss mån lik mig till utseendet, men inte mycket mera än så.
– Jag tänker på dem som kvinnan som födde mig och hennes man. Jag ser dem inte som mamma eller pappa, utan som två personer som fick ett barn och gjorde ett val utifrån sina förutsättningar.
– Jag klandrar dem inte. Jag har aldrig ifrågasatt varför de gjorde si eller så. De hade förmodligen inga alternativ.
Kändes främmande
Vid två tillfällen har Erik besökt Sri Lanka och sin tamilska familj.
– Första gången var jag tio år. Det var väldigt spännande.
– Jag kommer ihåg deras lilla hus, när jag satt i knät hos personer som kändes som främmande, deras nyfikna frågor.
– Jag minns mina bröder, likheten, gesterna. Men jag kände liten samhörighet. Jag var mera som en ung nyfiken turist den gången.
Vid andra besöket hade Erik hunnit fylla 23 år.
– Jag var äldre med annan syn och förståelse över deras situation. Det var tuffare att notera allt elände, all misär i vardagen, minns Erik.
– Fattigdomen var skönjbar även om de inte var allra värst drabbade. De hade i alla fall tak över huvudet.
– Givetvis har jag tänkt på hur livet skulle ha utformats om jag hade blivit kvar. Förmodligen hade jag jobbat i restaurangnäringen, eller i klädbranschen som försäljare som varit min nisch här i Sverige.
Sporadiskt har Erik haft telefonkontakt med sin äldre syster på Sri Lanka.
– Det är väl den enda kontakten numer, ungefär. Men vi hörs inte ofta. Det är alltid hon som ringer.
– Det är svårt att hålla en konvensation levande. Det blir lite ’hur mår du, vad gör du, vad har du ätit?’ och sedan har man inte så mycket mer att säga.
– Det är bara inse att vi är väldigt olika. Våra värderingar, erfarenheter, bakgrund, uppfostran, det är många ingredienser som är med och sätter gränser. Det är komplicerat.
– Däremot har jag inga problem att hantera känslobitarna. Jag känner ingen skuld eller några skyldigheter. Och jag kommer absolut att åka tillbaka men jag kommer också att gästa Sri Lanka utan att söka upp mitt ursprung, säger Erik Berg, 29, Piteå.