"Den dagen då himlen sprack ..."
Nån gång då och då anlitas mamma till att baka bröd som ska säljas på kafeét. Mamma är duktig på att baka och hennes wienerbröd är både vackra och goda.
Men i dag har mamma lovat tant Betty att göra polkagrisar eller "hemkokta" som vi säger.
Jag har nyss lärt mig cykla på min "nya" cykel. Pappa har gjort i ordning en gammal damcykel och målat den i en vacker klarröd färg.
Jag är glad för nu behöver jag inte cykla under stången på brorsans cykel.
Jag cyklar ooch cyklar och känner fartvinden blåsa i ansiktet. Plötsligt hörs ett förfärligt dånande, ett oljud som jag aldrig hört förut. Tittar mig omkring, cyklar omkull och landar på grusvägen med en trasig strumpa och ett blödande knä. Jag tittar upp och ser ett tjockt, vitt streck tvärs över himlen.
"Himlen har spruckit!"
Mammas tröstande ord om "reaplan", ett plåster och en strut karameller ... sen är himlen hel igen.
Så jobbar vi med nyheter