Den bortglömda svenska rockscenen - en skön låtskatt
DIVERSE ARTISTERWho will buy these wonderful evils?(Dolores/EMI)PPPP
Tack vare Dolores/EMI kan fler ta del av denna bortglömda era. I vissa fall handlar det om band som inte gjorde mer än ett par singlar.
Det här är tredje delen av serien "Who will buy these wonderful evils?". De två tidigare har rönt stor uppmärksamhet, även utomlands, och här på den tredje delen är fokus lagt på svensk musik utgiven 1968-75.
Samlingsskivan måste karaktäriseras som en låtskatt, om än de 18 spårens kvalitet är blandad. Dessutom måste nog vissa spår ses som oblyga plankningar av tidiga hårdrockband som exempelvis Deep Purple och Black Sabbath. Här ryms också ett antal bluesrockiga nummer som i första hand hämtat sin näring från brittiska bluesband och en del mindre lyckade flirtar med flowepowerromantik. Dessutom gör Match en ettrig cover med usel sång av Stones "Sympathy for the devil" och East-West skramlar sig igenom Neil Youngs "Mr. Soul".
Men Atlantic Ocean är musikaliskt i världsklass. Bandet med medlemmar som Björn J:son Lindh och Greg Pitzpatrick spelar avancerad progressiv rock redan 1969.
Ett annat väldigt bra band är Harambee (enda bandet som bidrar med två låtar på skivan). Flödig rock, svenska texter, fräckt munspelssolo i "Tu-Ru-Tu" (1971) och allt inspelat i ett vardagsrum.
Bra är också det kristna rockbandet New Creation som i "He is there" (1970) med Pelle Karlsson i spetsen får till det och ännu bättre är Contact från 1969 (före folkmusiken) i den råa bluesrockiga "Convulsions". Och vad ska man säga om minst sagt spejsade "Bara skrot" med, hm, Gå Runt Show (1967)? Måste nog höras.
Jag känner också för lätt Deep Purple-doftande Scorpion med pumpande Hammondorgel och låt av Ted Ström, påträngande "Jag hatar politik" med Uppåt Väggarna (1971), Jimi Hendrix-inspirerade Red, White & Blues i "Last train to Georgia" (1971) med King George på på sång och Björn Famnes hemsnickrade hårdrock från 1975 i "Vampire" är skön, om än gitarrsolot är plankat från Purples "Highway star".
Det här är med andra ord bortglömd svensk pop/rockhistoria som visar sig vara betydligt bättre än i vart fall jag kunnat ana. Det är en anledning till att jag nära nog räknat upp alla spår. Inte för att alla är superbra, men för att lusten, magin och bredden är så påfallande. Köp den här samlingen och jag är tämligen säker på att du kommer att bli lika positivt överraskad som jag.
Så jobbar vi med nyheter