Demens drabbar inte bara äldre människor

Ulla Passant, docent och överläkare verksam på psykogeriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund, har arbetat med demenssjukdomar under de senaste tjugo åren. Hon är framgångsrik forskare på framför allt frontallobsdemens och vaskulär demens.
På måndagen föreläste hon i Piteå för i runt tal 250 personer som på olika sätt möter demenssjuka. Seminariet arrangerades av Sapientia utvecklingscenter och Kommunförbundet Norrbotten.
Den bild som de flesta av oss har av demens torde vara något förenklad. Det handlar i själva verket om ett stort antal sjukdomar, det finns inte mindre än ett 70-tal olika demenssjukdomar. Symtomen varierar och beror på var i hjärnan skadan sitter.
150 000 patienter
- Det finns cirka 150 000 demenssjuka patienter, men mörkertalet är förmodligen stort och många, både yngre och äldre personer, är inte diagnosticerade, förklarade Ulla Passant.
Mellan 20 000 och 25 000 nya patienter per år insjuknar i någon demenssjukdom. Demenssjukdomarna beräknas kosta samhället 40 miljarder kronor årligen. Och då har man ändå inte räknat in de anhörigas insatser, påpekade föreläsaren.
Demens drabbar alltså inte bara äldre människor, men ålder är ändå den största riskfaktorn. Uppskattningsvis 10 000 demenspatienter är under 65 år. Pannlobs- eller frontallobsdemens, en sjukdom kring vilken Ulla Passant har bedrivit banbrytande forskning, drabbar även yngre personer.
- Den yngsta patient jag mött var 30 år, men de flesta som insjuknar i frontallobsdemens är i åldern 40-60 år, berättar Ulla Passant.
Mer än hälften av dem som insjuknar efter att de fyllt 65 år lider av Alzheimers sjukdom och 15-20 procent har vaskulär demens.
- Om insjuknandet sker före 65 års ålder är bilden mycket mer komplex och svårare att diagnosticera.
Vanliga symtom och konsekvenser vid Alzheimer är paranoida vanföreställningar, minnesstörningar, ångest och oro, svårigheter att sköta hemmet, svårigheter att räkna exempelvis pengar, språksvårigheter som att skriva, rastlöshet.
Vaskulär demens är ett samlingsbegrepp för demenssjukdom som drabbar äldre patienter, ofta i kombination med Alzheimer. "Förlångsamning" (allt tar längre tid att göra och säga), nedsatt initiativförmåga, svårighet att planera, minnesstörning (förkommer ofta om än inte alltid), affektlabilitet, irritabilitet och aggressivitet är vanliga symtom.
Vid frontallobsdemens drabbas personligheten: känslor, empati, förmågan till social interaktion, flexibilitet, språk, omdöme-impulskontroll och patienterna blir ofta rastlösa.
Beteendestörningar
Ulla Passant tog upp hur man tolkar och hanterar olika beteendestörningar som aggressivitet, ångest, oro, depression, rastlöshet (vandrande), rop-/skrikbeteende (upplevs av omgivningen som särskilt påfrestande), psykotiska symtom som till exempel vanföreställningar och hallucinationer samt ohämmat beteende.
Demens innebär större vårdtyngd och kräver ökade personalresurser, något som ofta inte finns att tillgå.
- Då ringer man till doktorn, som sätter in farmaka av olika slag. Men läkemedel får aldrig bli ett substitut för otillräckliga personalresurser, betonade Ulla Passant.