I början, när Åke Öhlund, 75, bodde på Trundön, tillverkades surströmmingen där tillsammans med en vän. Numera har Åke flyttat till centralare delar av Piteå och sedan i våras gör han fisken i en liten boda på Haraholmen.
– Det är en gammal fin tradition, surströmmingstillverkning, och jag tycker det är roligt. Vad jag vet är det ingen mer som tillverkar i Piteå, säger han.
Upprinnelsen var en semester på Ulvön där han fick veta hur man gjorde. Inte riktigt allt förstås.
– Det finns alltid någonting i tillverkningen som är hemlig och den fick jag komma på själv, säger han och ser lite lurig ut.
De första fyra åren blev surströmmingen inget vidare. Men nu är han nöjd och han har fått mycket beröm för fisken.
– Den är lite mildare än andra. Själv älskar jag doften när burken öppnas och den ska vara god. Ibland har jag öppnat burkar från andra tillverkare och känt att doften inte varit bra eller att fisken smakar plåt, då har man misslyckats med jäsningen.
Han minns att Lasse Berghagen blev bjuden på fisken vid ett besök på Trundön.
– Han ringde till nån och berättade att han åt "världens godaste surströmming". Så här i efterhand kan jag säga att det var den inte, nu är den betydligt godare då jag lärt mig.
Han tillverkar småskaligt och det mesta skänks bort till vänner. Runt 100 kilo strömming använder han, men efter rensning återstår ungefär en tredjedel.
Efter att fisken legat i blodlake, saltvatten för att bli av med blodet, så ska den flyttas till en lite svagare lake och ligga där mellan sex till åtta veckor beroende på temperatur.
– Att ställa in rätt temperatur är lite av konsten. Hur jag gör är hemligt plus lite annat.
Hur kvaliteten blir skiljer sig år från år då det är mycket som spelar in för att lyckas.
– Det är konst att få till den. Nu tycker jag att fjolårets är som godast, då har ju jäsningen fortsatt i burken.
Surströmmingen, med namnet Trundö silver, har en etikett som visar vatten och utsikten från den timrade lada han hade tillverkningen i förut.
Nu funderar han på att göra en fisk med ett mer Piteå inspirerat namn, men har inte riktigt nått ändå fram än.
– Jag är ju 75 år, och ett tag tänkte jag sluta, men jag fortsätter nog eftersom det är så roligt. Men jag hoppas att det finns någon som vill lära sig och kanske ta över.