Paret Kaatari har bott vid Ringiusviken sedan 1982 och har haft första parkett till skrattmåsarnas invasion.
– Då var det mindre många men fler arter. Det får gärna vara fågelrikt, men inte så här mycket måsar. De tar över helt och hållet, säger Margot Kaatari.
Redan för tio år sedan tvingades paret frekvent skura både altan och fasad.
– Det var värre förut, nu har vi ju satt upp spikar på taket som gör att de inte sitter där.
Många i området har ännu starkare åsikter om skrattmåsarna.
– Det är ju en sanitär olägenhet och jag tycker att vi ska bli kompenserade av kommunen när de inte klarar av att göra något åt problemet, säger en villaägare.
Förutom fågelskiten så är oljudet ett växande problem.
– Trots att jägarna var här i fjol är det om möjligt ännu fler måsar i år. Man hör dem mest tidigt på morgonen eller om de känner sig hotade, säger en annan villaägare.
Hans och Margot Kaatari välkomnar kommunens försök att bli av med måsarna, men menar samtidigt att fåglarna inte stör speciellt mycket.
– Man vänjer sig, till slut hör man de inte. Det är ju när det är något som händer, annars tycker inte jag att det är särskilt störande längre sedan vi fick upp de här spikarna på taken, säger Hans Kaatari.
Han får medhåll längs gatan.
– Jag sover då med öppet fönster ibland. Det är inte värre än skotrarna som kör här på vintern. Det handlar ju bara om några veckor, säger en granne.
Riktmärket på kvarteret är att måsarna kommer i april och lämnar i mitten av juli.