15 procent av de drygt 1 000 personerna i opinionsundersökningen har svarat att de har ett mycket stort förtroende för sjukvården i Norrbotten. Ytterligare 38 procent har ett ganska stort förtroende. 23 procent å andra sidan har ett mycket eller ganska litet förtroende. Lika många tycker varken eller.
– Mitt förtroende är inte jättestort. De gånger jag har varit till vårdcentralen har jag oftast fått några piller utskriva och beskedet att komma tillbaka om det inte fungerar. Det känns som att de inte lägger ned så mycket tid på att kolla vad som egentligen är fel, säger Felicia Åkerström, 20 år, från Piteå.
Anna-Lisa Broberg, 78, har främst varit i kontakt med ortopedin i Piteå, och hon vill lyfta fram det goda bemötandet i sjukvården.
– Jag har blivit väldigt väl omhändertagen.
Även Sören Ögren, 61 år, har högt förtroende för sjukvården även om han fått uppleva problemet med långa väntetider när han skulle byta höftled för två år sedan.
– Det blev något akut så jag fick vänta ett par månader längre. Men annars har det varit jättebra bemötande, både här och i Sunderbyn.
Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i regionvalet?
– Jag har bestämt mig till 75 procent. De sista gångerna har jag röstat på Sjukvårdspartiet. De har rätt inställning till sjukvården. Jag tycker inte att Socialdemokraterna har haft det. Norrbottens landsting ska inte ha något att göra med flyglinjer och Norrtåg.
Pensionerade tandläkaren Maj Nilsson, 74 år, är bekymrad över personalbristen.
– Jag tycker det är väldigt mycket neddragningar på grund av att det är brist på tandläkare och läkare. När jag blev tandläkare i början på 80-talet var det överskott. Jag körde 22 mil per dag för att kunna jobba. Nu är det så här.
Hur ska sjukvården förbättras?
– Det måste utbildas mycket mer läkare.
Maj Nilsson har inte bestämt sig för vad hon ska rösta på i regionvalet och hon är kritisk till politikerna överlag.
– De pratar en massa strunt och bara klandrar varandra för att göra fel. De presenterar inte vad de själva ska göra.
Öjebybon Birgitta Stenberg, 64 år, hör till dem som förlorat förtroendet för sjukvården. Sedan hennes ordinarie läkare på Hällans hälsocentral gått i pension har läkarkontakterna försvårats vilket medfört att uppföljningarna blivit sämre, berättar hon.
– Min förra läkare kollade min struma varje år. Nu har jag fått be om prover massor med gånger. När jag väl fick göra ett prov visade det sig att värdena låg åt helt fel håll.
Droppen var när Birgitta Stenbergs funktionshindrade dotter fick ett krampanfall före jul och läkaren inte ville göra en skiktröntgen av huvudet.
– De hävdade att det berodde på epilepsi och gav henne epilepsitabletter, men jag ifrågasatte det. Det är inte vanligt att få epilepsi när man är 38 år. Två månader senare fick hon ett till krampanfall. Då fick jag tjata mig till en skiktröntgen.
Resultatet av skiktröntgen har nyligt kommit. Den visade på två tumörer på hjärnhinnan, en mindre och en större.
– På måndag ska vi åka ned till Umeå där de ska ta ställning till om den är elakartad eller inte. Det är fruktansvärt att det ska gå till så här. Hade de gjort skiktröntgen första gången hade hon sluppit kramperna och hjärntumören hade upptäckts tidigare.
Birgitta Stenberg vill se en förändring av sjukvården.
– Läkarna måste lyssna mer på patienterna och inte skicka hem dem med Alvedon. Sedan måste de anställa fasta läkare och inte ta in stafettläkare. Läkarna måste också få mer tid med patienterna. I dag hinner de inte läsa journalerna.