Frågan om människans reaktioner under krissituationer uppkom hos Hans Hansson under 90-talet när medierna rapporterade om palestinier beredda att offra sina och andras liv genom självmordsattentat och bombdåd i Israel-Palestina-konflikten. Det var inte av religiösa skäl som dessa illgärningar utfördes. Dåden var resultat av en mångårig desperation som västvärlden i många avseenden har svårt att förstå.
”Ingen annan utväg” handlar om en helt vanlig familj där tragedin en dag inträffar. Men ur tumultet som uppstår finns en strimma hopp. Händelsen driver handlingen framåt, tvingar karaktärerna att fatta svåra beslut, hamna i dilemman och får berättelsens huvudpersoner att såväl splittras som utvecklas.
– Personligheterna i romanen är en mosaik av mig själv, familj, vänner och bekanta som jag mött under hela mitt liv. Jag har velat att de ska vara komplexa karaktärer och ta avstånd från den amerikanska dramaturgimodellen där varje karaktär har en specifik, förutsägbar roll att spela, berättar Hans Hansson.
Filmmanus
Idén var från början tänkt som ett filmmanus, men sedan övergick den till bokform, byggdes på med fler karaktärer, sidospår och en mer komplicerad handling, säger Hans Hansson.
– Boken har vuxit fram genom en process under tio års tid. Ibland har jag tänkt om beroende på vad jag fått för respons från läsare av utkast, ibland har jag lagt till parallella historier som då behövt nya karaktärer. Ambitionen har varit att skriva en så spännande bok att man inte kan lägga ifrån sig den. Ibland har jag till och med överraskats själv av vilken vändning handlingen tagit, säger Hansson med ett skratt.
Till sin hjälp har Hansson under skrivandets gång, utöver respons från bland annat lektörer, haft ständiga dialoger med tio bokvänner. De kommer från olika bakgrunder och har olika förhållningssätt till litteratur. Att ta del av de tankegångar och diskussioner som uppkommit vid läsningen har varit bland det roligaste med att skriva boken, menar Hansson.
– Mitt första utkast sände jag till mina bokvänner med ett antal frågor som jag ville att de skulle besvara enskilt. Sedan träffades vi hemma hos mig och diskuterade vad de kommit fram till. Eller, jag satt mest tyst, lyssnade på diskussionerna och antecknade deras synpunkter, berättar Hans Hansson.
Det är med glädje skribenten lämnar ifrån sig vad som började som ett embryo i tanken, som antagit nya former under uppväxten och som nu har varit hans skötebarn i fyra år.
– Medan man skriver en bok så lever man med den, den finns ständigt i bakhuvudet. Mycket av jobbet har varit abstrakt och det har varit svårt att veta vad det ska resultera i eller ta för vändningar, men nu har det blivit något konkret, ett kreativt arbete som man faktiskt kan ta på.
Men det bästa har varit själva processen i sig, fortsätter Hansson.
– Tycker folk om det jag skrivit så är det jättekul, men man ska inte låta sig begränsas av vad omvärlden tänker. Då hade inget kreativt arbete blivit utfört. Det viktiga är den egna utvecklingen och att tycka om det man gör.
Hansson har en idé på en uppföljning som han tänker utveckla om han får möjlighet att skriva ännu en bok. Han ser även fram emot att spinna vidare på de enligt honom själv cirka 150 000 idéer som finns gällande Bottnialoppet på skidor, som han varit med och anordnat och som hölls för första gången i vintras.