Videon är inte längre tillgänglig
I kontakten med kommun, landsting och statliga myndigheter har en heteronormativitet gjort sig påmind. Therese och Erika betonar att det inte är någon definitionsmässig homofobi som de talar om; kontakten med mödrahälsovårdscentral, barnavårdscentraler, Försäkringskassan, Socialstyrelsen och så vidare har snarare präglats av ouppdaterade system och personal som aldrig tycks ha kommit i kontakt med andra familjekonstellationer än mamma, pappa och barn.
För att ha ett samtal i en konstruktiv anda bjöd de till sitt hem in Anita Gustavsson, ordförande för Hälso- och sjukvårdsberedningen Syd, och socialdemokratiske landstingsrådet Kent Ögren.
– Denna typ av besök tillför samtalet en extra dimension. Man har tid att diskutera mer ingående och får en djupare förståelse för vad vi som landsting kan göra, säger Kent som började med hembesök hos länsbor i valrörelsen 2010.
Erkännas som mamma
Sedan 2005 har kvinnliga samkönade par tillgång till insemination och IVF (In vitro-fertilisering) i svensk sjukvård. I dessa familjer delar båda kvinnorna det juridiska föräldraskapet och har gemensam vårdnad om barnet, sedan den kvinna som inte bär barnet samtyckt till fertilitetsbehandlingen och hennes föräldraskap fastställts.
– Vi vill inte framstå som att vi klagar men vill gärna lyfta fram vad som skulle kunna förbättras från myndigheternas sida, säger Therese.
Paret gifte sig för tre år sedan. Erika har tre barn från ett tidigare förhållande. Tillsammans har paret efter en IVF-behandling den nu ettårige Elvin. Therese bar pojken, och därefter har det varit upprepade problem med att få Erika erkänd som förälder på likvärdiga grunder.
– Det är märkligt, för innan inseminationen undertecknade jag dokument där jag accepterade att bli vårdnadshavare ifall Therese skulle bli gravid. Det borde följa med till andra myndigheter som vi senare kommit i kontakt med men i stället har jag gång på gång behövt intyga att jag är vårdnadshavare för att det ska registreras i journalerna, säger Erika.
"Riktig familj"
Vid kontakt med Barn- och utbildningsnämnden uttryckte sig en handläggare klumpigt och sa att familjen Johansson "inte var en riktig familj".
Vissa blanketter förutsätter ännu underteckningar av en mamma och en pappa. På Försäkringskassan kunde inte Erika fylla i en digital blankett i datasystemet eftersom hon där skulle behöva skriva under på raden som efterfrågar pappans personuppgifter, vilket inte gick med en kvinnligt personnummer.
– Alla instanser hänger ihop. Om jag inte kan skicka in alla papper så kan jag inte heller få ut föräldradagar. Andra gånger har jag stått angiven som pappa i de myndighetsdokument som vi fått hem, berättar Erika.
När paret i kontakt med Socialstyrelsen efterfrågat blanketter där två kvinnor kan skriva under som vårdnadshavare fick de först höra att några sådana inte fanns.
– Då blir frågan: är min anteckning värd någonting? Är det juridiskt hållbart om det står ett kvinnonamn på raden för pappans namn? Det borde helt enkelt heta "Förälder1" och "Förälder2" eller något i den stilen. Jag är också mamma, säger Erika.
Hon får medhöll av besökarna från landstinget.
– Vad vi ser är att vi har en lagstiftning som ger lika rättigheter på nationell nivå men sen finns det flera myndigheter som inte hängt med, säger Anita Gustavsson.
Självklarheter
Flera gånger har det hänt att vårdpersonal automatiskt antagit att Erika är mamma, en syster eller en vän till Therese. Att de skulle vara ett gift par tycks ha varit fullständigt främmande.
– Det är många små saker men de blir knäckande i det långa loppet. Vi vill inte behöva kämpa för självklarheter, säger Erika.
Kent Ögren menar att trots att det är 2014 finns mycket jobb kvar att göra för att fler ska känna sig inkluderade och accepterade när de uppsöker länets mottagningsverksamheter.
– Vi jobbar kontinuerligt med bemötandefrågor. Utbildning och ökad kunskap är det bästa medlet vi har, säger Kent Ögren och nämner HBT-certfiering som ett exempel.
En HBT-certfiering innebär att personalen genomgår en 6-8 månader lång utbildning för att systematiskt belysa vilka normer som präglar verksamheten, samt diskuterar hur både anställda och patienter/klienter ska känna sig välkomna.
I dagsläget finns två HBT-certifierade vårdcentraler i Norrbotten - Porsö vårdcentral i Luleå och Granitens vårdcentral i Kiruna.
– Men viljan att genomgå den typen av utbildning måste komma inifrån organisationen själv. Ett tryck utifrån blir inte lika effektivt, säger han.
Erika och Therese vill emellertid understryka att det finns mycket positivt också. Barnens skola får toppbetyg i bemötande.
– Familjekonstellationer kan se olika ut i dag. Skolpersonalen har inte gjort någon skillnad på oss och för barnen har det inte heller varit något problem. Det är inte barn som har fördomar - det är vuxna, säger Therese.