De vill att sprututbytet integreras

I ett halvår har intravenösa missbrukare kunnat byta använda sprutor mot rena vid en lågtröskelmottagning. Projektledarna Cia Larsson och Ann-Sofie Kerttu vill att verksamheten permanentas och integreras i den vanliga vården.

Cia Larsson och Ann-Sofie Kerttu, projektledarna för lågtröskelmottagningen i Piteå, vill att verksamheten permanentas och integreras i den vanliga vården.

Cia Larsson och Ann-Sofie Kerttu, projektledarna för lågtröskelmottagningen i Piteå, vill att verksamheten permanentas och integreras i den vanliga vården.

Foto: Ylva Forslund

PITEÅ2018-11-15 16:54

I maj öppnade en lågtröskelmottagning vid Piteå sjukhus, på gaveln i huset mitt emot patientparkeringen. Hit kan missbrukare som injicerar sina droger, komma för att byta in använda sprutor mot nya. Hittills har 14 personer skrivit in sig. Syftet med mottagningen är att minska spridningen av hepatit C, som majoriteten av intravenösa missbrukare har. Man försöker också slussa missbrukarna vidare till vård och slutmålet är att de inskrivna ska få ett liv utan droger.

Att mottagningen hamnade i Piteå berodde mycket på att personal här var engagerad i frågan och visade intresse. Piteå har också förhållandevis många intravenösa missbrukare, mellan 50 och 75 av länets cirka 300.

Det tog ett tag att hitta lokal och att komma igång men i maj öppnades dörrarna och folk började skriva in sig.

– Innan sommaren hade vi kanske fem inskrivna men efter sommaren har det kommit fler och i nuläget är det 14, säger Cia Larsson.

Vad som händer med mottagningen om drygt ett år, när projekttiden löper ut är oklart. Projektledarna är dock övertygade om att verksamheten behövs och vill se den integrerad i den vanliga vården.

– För vissa som kommer för att byta sina sprutor kan det vara jobbigt att bli sedd. Därför skulle det vara bra om verksamheten kunde vara i en hälsocentral eller någonstans där det inte märktes så mycket, säger Ann-Sofie Kerttu.

De båda projektledarna skulle därför helst se att lågtröskelmottagningen integrerades i den vanliga vården.

– Det finns en stigmatisering kring detta där många säger att det är en bra verksamhet men att de inte vill ha den nära sig själva, säger Ann-Sofie Kerttu.

Cia Larsson säger att det finns flera sätt att bedriva sprututbyte.

– Man kan ha en ambulerande mottagning i en buss, som åker runt i länet. Det finns problem överallt, i Älvsbyn och Gällivare till exempel. Det skulle också fungera att någon av oss hyrde ett rum i en hälsocentral där vi kunde hålla mottagning. Många vill inte ha intravenösa missbrukare i det vanliga väntrummet, men att komma in till rummet går alltid att ordna på något sätt.

En vanlig uppfattning är att sprututbyte skulle underlätta missbruk. Ann-Sofie Kerttu, säger att det då och då kommer uttalanden, som underblåser missuppfattningen och som slår hårt mot verksamheten.

– Det händer inte sällan att myndighetspersoner går ut och säger just det här. Det förstör och försvårar verksamheten och underblåser en missuppfattning. Det finns som sagt inget som visar att sprututbyte gör att folk börjar injicera. Drogerna kommer inte att försvinna, därför behöver vi jobba förebyggande och se till att smitta inte sprids genom orena sprutor, säger hon, och lyfter fram att WHO, Världshälsoorganisationen, har satt upp ett mål om att hepatit C ska vara utrotat år 2030.

Cia Larsson säger att i slutändan handlar allt om pengar och frågan är hur många inskrivna det krävs för fortsatt verksamhet.

– Det man inte tänker på är de enorma kostnader som användandet av orena sprutor leder till. Elaka bakterier eller partiklar tar sig in i systemet och kan till exempel leda till infektion i en hjärtklaff, så kallad endokardit. Att byta en hjärtklaff kostar miljoner. I jämförelse med det är kostnaden för mottagningen liten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!