De stora melodierna saknas
PER GESSLEEn händig man(Capitol/EMI)PPENY SKIVA
Samma band, samma studio, samma förpackning, låttitlar med parenteser och svartvitt omslagsfoto av Anton Corbijn. Efter sympatiska mellanprojektet Son of a plumber har Per Gessle bestämt sig för att följa upp dundersuccen "Mazarin". Det är möjligt att han lyckas, men "En händig man" når tyvärr inte upp till samma höjder som sitt läckert glasyrprydda syskon. En utsökt pop-produktion, men jag saknar de stora melodierna, låtarna som ska frälsa pöbeln.
Låten med den urfåniga titeln "Pratar med min müsli (hur det än verkar)" är en trevlig lill-kusin till "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)", tufft drivna stressbeat-rockern "Fru Nordin" bjuder på Gessles kanske bästa sånginsats någonsin och förmodligen är den en hyllning till hustrun Åsa (född Nordin). "Hon kysser som om allt är möjligt" är en klockren text-rad i all sin enkelhet och återfinns i "Samma gamla vanliga visa", en liten pärla.
Generellt är "En händig man" en mer tillbakalutad platta. Låtar som "Dixy", "När Karolina kom" och "Jag skulle vilja tänka en underbar tanke" gör att det blir lite stillastående emellanåt. Konfettibomben "Våldsamt stillsamt" imponerar mer i form än innehåll, något som är talande för hela plattan, och "Trött" för tankarna till ett sentida Oasis.
Självklart finns pophistoriska referenser. Doors-orgeln i nämnda frukost-låt, Velvet Underground-stompet i "Hannas kärlekspil" och Christoffer Lundqvists hela sätt att hantera så väl bas som produktion, för att nämna några inslag.
Sedan ska förstås Helena
Josefssons fina sångstöd ha ett plus i kanten. Pricken över i och alldeles underbart.
Som om det inte vore mer än nog med 14 spår finns även en utgåva med en bonus-ep med ytterligare fyra låtar vars form kanske inte riktigt passade in.
Visst brukar Gessle vara en händig man när det gäller pophantverket, men resultatet på nya albumet kan summeras som gediget, snyggt och lite trist.
Så jobbar vi med nyheter