PITEÅ
– Det är tre kontrakt det handlar om och de sägs upp på tre månader, de kastas inte ut från en dag till en annan, säger Agnetha Eriksson.
Hon hänvisar till att beslutet grundar sig i signaler från tjänstemännen.
– Det är ingen som tycker att barackerna är en bra miljö. Många unga flickor fastnar i missmruk och far illa där, säger hon.
Eriksson frågar sig varför man egentligen inrättade barackboendet från första början.
– Socialnämnden förfogar inte över fastigheter. Vi har inte bostäder i vår verktygslåda. Vi ska hjälpa människor och är man villig att ta emot hjälp med sitt missbruk så kan man få ett andrahandskontrakt, säger Agnetha Eriksson.
Själva besparingen, på en halv miljon kronor per år, är egentligen sekundär i sammanhanget.
– Från verksamhetens sida är det nog mer den vädjan att det förekommer verksamhet där som inte borde förekomma, som är centralt.
Samtidigt, berättar Eriksson, pågår ett samarbete med Piteå församling, där samtal om ett härbärge i Piteå förs.
– Enligt lag så ska vi hjälpa folk. Barackboendet är ett kravlöst boende, det är inte bra. Ja, det är tak över huvudet, men det är inte en lösning som ger ett värdigt liv, säger Eriksson.
Hon understryker att de tre personer som vräks har tre månader på sig att söka hjälp via Alkolhol- och narkotikagruppen. Och om förslaget om instegsboende säger hon såhär:
– Det finns många delar vi skulle vilja ha. Men vi har inte fått 15 miljoner för att starta nya verksamheter, utan för att klara befintlig verksamhet.