"Mitt hjärta brister", säger Marianne Metsävainio om hur Piteå kommun behandlar hennes son.
Vi ses över en kopp kaffe vid köksbordet och Elvis vill visa bilder från tiden då han vårdades efter trafikolyckan 2016. De var då han blev påkörd av en bilist när han kom cyklande och ådrog sig en förvärvad hjärnskada.
I dag sitter han i rullstol och behöver hjälp dygnets alla vakna timmar, enligt föräldrarna Peter Dahlberg och Marianne Metsävainio.
– Min son blev påkörd och hans liv blev förstört, nu kör Piteå kommun över honom gång på gång och det känns nästan ännu värre. Mitt hjärta brister när hans behov inte blir tillgodosedda. Jag är så arg, men framför allt så ledsen för hans skull, säger Marianne.
De första drygt två och ett halvt åren fick Elvis personlig assistans via SoL, socialtjänstlagen. Sedan ansökte föräldrarna om hjälp via LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Då kom chocken – 127,2 assistanstimmar i veckan blev 19,9 som sedan har blivit totalt 27,5.
I en dom från förvaltningsrätten fick Elvis nyligen i vart fall rätt till ytterligare 1 timme och 40 minuters personlig assistans för resor till badhuset samt åtta timmar för andra fritidsaktiviteter i veckan. Men nu har kommunen gått vidare och överklagat domen till kammarrätten som även beslutat om inhibitation, något som innebär att Elvis inte kan använda assistanstimmarna förens kammarrättens beslut kommer.
Föräldrarna tycker att kommunens agerade är "nitiskt" och kan inte förstå varför man processar och lägger ner tid och pengar på så få antal timmar.
– Det är så löjligt att man skakar, man undrar varför Piteå kommun håller på så här mot oss? Vad är problemet? De som fattar besluten om LSS borde få tillbringa en dag med Elvis för att se att det inte fungerar, säger Peter.
– Att få höra att min son vill ta livet av sig för att han inte får träffa sina kompisar, det är hårt. En 16-åring ska kunna vara med sina kompisar på fredag- och lördagkvällar, inte sitta hemma, säger Marianne.
"Man förstår inte varför kommunen behandlar oss så här, vad är problemet", säger Peter Dahlberg som skulle vilja att kommunens LSS-utredare spenderade en dag tillsammans med sonen Elvis.
Kommunen skriver bland annat i sitt överklagande att det inte framkommit att Elvis faktiskt utför aktiviteter utöver de två timmar han sedan tidigare är beviljad.
– Men han får ju inte chansen! säger Marianne som menar att Elvis exempelvis skulle kunna börja med någon form av parasport, eller gå med en ungdomsgrupp via kyrkan.
– Jag såg mina kompisar med sina epor utanför Tio till tolv, men jag kan inte vara med dom, säger Elvis som berättar att han också gärna skulle vilja börja spela pingis.
Kommunen påpekar att det finns ett föräldraansvar, något som Marianne och Peter håller med om. Men för att exempelvis följa med Elvis till badhuset behöver man vara två personer.
De 27,5 assistanstimmar som Elvis har i veckan gör att föräldrarna i dag inte ens kan jobba heltid. De berättar att Elvis fort blir hjärntrött och har svårt med impulskontrollen, han har ett gränslöst beseende och vakar man inte över honom kan han plötsligt sticka iväg.
– Jag måste jobba och försörja mig, men jag kan inte lämna Elvis utan tillsyn hemma. Vad som helst skulle kunna hända honom, säger Marianne.
"Jag skulle vilja vara med mina kompisar", säger Elvis Dahlberg.
Även föräldrarna har överklagat beslut från förvaltningsrätten och vill att sonens behov ska bli tillgodosedda.
– Vi ger oss aldrig, vi kommer att överklaga ända upp till europadomstolen om så behövs. Så att beslutet blir prejudicerade och kan hjälpa andra barn i samma situation, säger Marianne.
Elvis Dahlberg behöver hjälp med i princip allt under dygnets vakna timmar. Här sätter pappa Peter på honom sockarna.