Situationen är ohållbar och något måste göras innan ännu fler blir sjukskrivna för fysiska eller psykiska besvär menar gruppen av undersköterskor som arbetar inom hemtjänsten.
Missnöjet är stort. Det är inte det att de inte trivs med jobbet men arbetsvillkoren är för dåliga.
– Det är dags att vi tas på allvar, att man lyssnar på vad vi säger, säger Katarina Sandberg Rönnbäck.
Slutar
Alla skulle sluta om det fanns andra jobb. Flera har sökt sig bort men inte lyckats.
Gudrun Samuelsson är en som har möjlighet att sluta.
– Jag ska satsa på en annan verksamhet som jag håller på med. Jag orkar inte jobba inom hemtjänsten längre, det sliter för mycket.
– Om jag vetat för tio år sedan hur det skulle bli skulle jag aldrig börjat, säger Katarina Sandberg Rönnbäck.
Stressigt
Arbetet är tungt och stressigt med mycket ansvar. Deras arbetsplats är brukarnas hem vilket innebär att det kan vara lite si och så med arbetsmiljön. Hos en del finns inga hjälpmedel. Säger vårdtagaren nej så blir det inga.
Av vårdtagarna känner de sig uppskattade, även om den tid som är tilldelad för olika sysslor oftast är för knapp. Och det är den stressen som är jobbig.
– Vi hade en 90-årig tant som vi skulle duscha på en halvtimme. Hon bodde längst bort i distriktet så bara att ta sig dit tog av tiden. På mindre än 25 minuter skulle hon kläs av, tvättas, fixa håret, klippa naglar och kläs på med stödstrumpor och annat, säger Malin Åman.
Dålig lön
Arbetsvillkoren har blivit sämre. De tycker att de får mer och mer ansvar och fler arbetsuppgifter utan att få betalt för det. Chefen ser sällan, de har svårt att nå personen via telefon. Inte heller går det att få tag på distriktssköterskan om man behöver fråga om något.
– Om vi till exempel ska hämta ut ett recept och det inte är förnyat måste vi ju få tag i sköterskan, men hon har ju mycket att göra hon också. Vi blir stressade, vi har en tid att hålla, säger Sara Marklund.
Den dåliga lönen upprör. Likaså är det obekväma tillägget för dåligt.
– Ingen man skulle acceptera att ha det som vi, säger Malin Myllykangas om jobbet som verkligen kräver sin kvinna i form att kreativitet, självständigt tänkande och beslutsfattande på många olika plan.
Alkoholister
De jobbar oftast ensamma i hem som inte är handikappanpassade. Tunga lyft hör till vardagen.
Fikaraster finns inte, lunch på 45 minuter om man har tur och hinner. Ett larm kan komma vilket kullkastar schemat.
– Vi hinner inte gå på toa ibland, säger Malin Åhman.
Vårdtagarna kan vara alkoholister eller psykiskt sjuka. Människor som är svåra att möta.
– En alkoholist kan skrika och säga otrevliga saker när vi kommer, men vi måste ändå hjälpa personen. En vikarie vi hade i somras var rädd för vissa vårdtagare och det är inte så svårt att förstå, säger Malin Åhman.
Brist på arbetskläder
Dagens uppgifter och annan information kommer numera via fax, inte som tidigare från chefen. Överhuvudtaget tycker de att informationen är dålig och att mer och mer administrativt arbete lagts på dom.
En annan fråga som upprör är bristen på arbetskläder.
– Vi har våra egna kläder och får ungefär 900 kronor i klädbidrag, det räcker till ett byxben, säger Katarina Sandberg Rönnbäck.
En del vårdtagare är storrökare. Ett besök gör att kläderna stinker och måste tvättas. Ibland händer "olyckor" hos vårdtagarna vilket gör att kläder måste bytas.
– Överhuvudtaget sliter det på kläderna. Även ytterkläderna och skorna som ska tas på och av kanske femton gånger per dag, säger Myllykangas.
Isiga bilar
Hemtjänsten förfogar över leasingbilar, men de står ute året om utan tak. På vintrarna blir de så isiga att de inte går att öppna dörrarna.
På vissa håll i kommunen finns carport för bilarna, men inte i Munksund.
– Ibland får man hacka sig in i bilen, eller ta sig in via bakdörren och krypa fram. Det tar tid och vi får det ännu stressigare, säger Sara Marklund.
Carport står högt på önskelistan och enligt gruppen står bilarna på kommunal mark så inget hindrar ett bygge.
Gruppen är uppgiven. Lite uppmuntran skulle inte skada, menar de.
– Ta bara julen. Vi vet inte om vi ens får en jultallrik. De som har högre löner bjuds på julmiddag och annat men inte vi, ändå har vi samma arbetsgivare.
De har varit tysta länge nog nu. Ska fler fås att jobba inom hemtjänsten måste något göras åt arbetsvillkoren.
– Vi trivs ju med jobbet, det är varierande och ger mycket, men frågan är hur länge vi orkar, säger Viola Ahlqvist.
0911–645 19