30 år, levnadsglad och inbiten globetrotter - det var en rutinerad backpacker som kastade upp ryggsäcken på axlarna och vinkade adjö till mor, far och två storasystrar med familjer hemma i Piteå.
I bagaget bar Daniel Vallgren med sig erfarenheter från besök i 65 olika länder och ögrupper, och nu stod det Indien på flygbiljetten.
Med på äventyret fanns den likaledes resvane David Granberg, bästa kompisen och även han gammal estet-elev från Strömbackaskolan.
Fredag morgon den 5 oktober 2007 landade de båda vännerna i New Delhi, en av Indiens största städer, där de enligt planerna skulle bli kvar under några dagar.
Vad ingen då visste var att Daniel skulle försvinna två veckor senare. Spårlöst och oförklarligt.
- Det är fortfarande som ett öppet sår, kommenterar David Granberg när PT träffar honom hemma i Piteå fyra år senare.
- Jag gjorde allt vad jag kunde för att söka efter "Valle". Men jag hittade ingenting. Ingen förklaring. Inga ledtrådar.
Sista bankuttaget
Det var per buss som Daniel och David lämnade myllret i Delhi för att åka nordost, först till Kullu i delstaten Himachal Pradesh.
Där hämtade Daniel Vallgren ut 5 000 indiska rupier med sitt
Visa-kort från en uttagsautomat. Det motsvarade 834 svenska kronor.
Det var den 11 oktober 2007 - och det var sista uttaget från kontot, där det än i dag finns kvar ett antal tusen kronor.
Färden gick vidare norrut, uppåt, till allt mera höglänt terräng, via Kasol, bergsmassiv, natursköna vyer, blommor, till Pulga, färgprakt, vattenfall, knappt körbara grusvägar.
Smala stigar
- I byn Kasol lämnade vi huvuddelen av vår utrustning. Vi tog sovsäckarna och bara det mest nödvändiga sista biten till Khir Ganga, dit man tar sig endast per fot.
- Vi gick på smala stigar i fantastisk natur. En hel dagsmarsch med visst mått av faror då varje snedsteg kunde orsaka fall utför flera hundra meter höga klippavsatser, berättar David Granberg.
Området var även känt för förekomsten av lokala gangsters med egna dikterade villkor.
Erfarna
- Men vi var båda erfarna från tidigare resor i både Asien och Indien. Sunt förnuft, enkel klädsel, inget yvigt viftade med pengar eller ägodelar är som regel god garanti för att inte råka illa ut.
I Khir Ganga - en helig plats med varma källor, på 3 800 meters höjd i gränstrakterna mot Nepal i Himalaya - hyrde duon från Piteå plats i en sovsal för knappt tio kronor natten.
Det var på femte dygnet som Daniel Vallgren vaknade tidigt en morgon.
Redan klockan sex tog han sin lilla midjeväska med video- och stillbildskamera och gick ut för att föreviga den vackra bergsmiljön i morgonsol.
- Jag såg när han spände på sig midjeväskan och gick i väg.
Från den stunden upphörde alla spår efter Daniel "Valle" Vallgren, den tystlåtne konstbegåvade 30-åringen från Piteå.
Skrivet i stjärnorna
Vart "Valle" tog vägen, vad som hände, är frågor med svar skrivet i stjärnorna.
- Jag tror inte att han blev utsatt för våld, eller rånad. Det borde ha kommit fram, så mycket som jag engagerade mig i saken. Våldsmän på dessa breddgrader skryter ofta om sina gärningar, det ses som en bedrift, informationen sprids.
- Om han gick ut, halkade och föll utför någon klippa borde det också blivit känt.
- Det fanns ingenting i hans uppträdande som lämnar någon förklaring. Han mådde bra, vi var bra polare och befann oss på en otroligt vacker plats.
Olustkänslor
På kvällen kom olustkänslorna när Daniel Vallgren inte hade återvänt från sin morgonpromenad.
- Jag försökte inbilla mig att han gått tillbaka till byn Kasol och hämtat band till videokameran, även om det verkade ologiskt. Därför sökte jag mig dit. Men all utrustning låg kvar orörd.
I utrustningen fanns en porträttbild på Valle som David Granberg fick hjälp av några präster att visa bland lokalbefolkningen i hela närområdet.
- Men ingen hade något av värde att berätta. Jag fortsatte under lång tid att åka runt i småbyar och visa bilden.
- Vid ett tillfälle stötte jag på en italienare som påstod sig ha mött en svensktalande man, som påminde om fotografiet. Jag åkte till byn, fann en finsk kille som pratade svenska. Men de var rätt lika till utseendet.
Efter några dagar tog David kontakt med Daniel Vallgrens föräldrar i Piteå.
- Daniel var mycket resvan, han hörde alltid av sig med jämna mellanrum via mejl från internet
kaféer. Men denna gång hade vi inte fått något meddelande. Givetvis blev vi mycket illa berörda, berättar pappa Tage.
Efterlysning
Föräldrarna vände sig till polisen som genast upprättade en internationell efterlysning via gängse kanaler.
- Vi har fått god hjälp av både polisen, UD och ambassaden men tyvärr har inget konkret framkommit. Det är ungefär som att leta i en myrstack, konstaterar pappa Tage.
Samma reflektion gör kriminalinspektör Lennart Hallberg vid Piteåpolisen:
- Senaste informationen kopplat till ärendet fick vi den 18 december 2009. Det var ett negativt besked från vår kontaktperson i Indien. Det fanns inga spår efter Daniel, säger Hallberg.
Jobbigt inte veta
Familjen Vallgren fortsätter efter fyra år att leva på något slags hopp.
- Vi blir dagligen påminda om honom. Även om vi är djupt bedrövade slutar vi aldrig hoppas att Daniel lever och en dag ska hitta hem, säger pappa Tage.
- Många av hans vänner har genom åren på olika sätt uttryckt sin medkänsla, så vi lider ingen brist på empati.
- Men vi önskar få ett avslut på vår ovisshet. Det är jobbigt att inte veta vad som drabbade vår son.