"Älskar er". En av teckningarna som fanns att beskåda när Tallbacka firade 25 år. (Arkivbild)
Tallbackaskolan på Furunäset startade redan 1992 och har hjälpt elever att lyckas i mer än 30 år. Ast-klasserna nästan lika länge, 1999 kom de första eleverna med högfungerande autism till verksamheten på Solanderskolan i Öjebyn. (Ast står för autismspektrumtillstånd)
Men sedan i höst har de två verksamheterna slagits samman till en resursskola. 12 platser på Tallbacka och 16 på Ast-klasserna har utökats med ytterligare två och personal har följt med.
– Det är en process att få två arbetsplatser att bli en gemensam. Sedan är det inte enkelt för de här eleverna att byta skola. Men det har gått riktigt bra, säger Elice Ökvist, avdelningschef grundskola.
– Vi har haft en hög närvaro bland eleverna så här långt. Det känns tryggt och bra, säger Kristin Sundström, rektor.
Bakgrunden till att Piteå får en ny resursskola handlar om att skollagen förtydligas om att en kommun inom grundskolan och anpassad grundskola får starta och driva resursskola, där varje elev ges särskilt stöd.
Under några år var istället tanken att alla elever skulle inkluderas i den vanliga skolan få stöd där. Men genom att behålla Tallbacka och Ast-klasserna som två kommunövergripande särskilda undervisningsgrupper kunde Piteå driva dem vidare.
I Tallbackas fall slogs man ihop med Mellangård som var för de äldre eleverna och 12 av 19 platser blev kvar.
– Flera kommuner lade helt ner sina skoldaghem (liknande resursskolor) och har nu fått börja om från noll igen, men här i Piteå har vi haft något att utgå ifrån, säger Elice Ökvist.
Elice Ökvist, avdelningschef grundskola och Kristin Sundberg, rektor, ser flera samordningsvinster med att slå ihop Tallbacka och Ast-klasserna till en resursskola.
Men hade det inte varit bättre att behålla dem och istället skapa två resursskolor?
– Vi ser en hel del samordningsvinster med att samla allt särskilt stöd i en enhet. Att man tar tillvara på det bästa ur två världar och på personalens spetskompetens, säger Elice Ökvist.
– Vi försöker ta tillvara på personalens erfarenheter och också skapa något nytt tillsammans, säger Kristin Sundberg.
Ast-klasserna på Solanderskolan i Öjebyn startade 1999. Från början hette det aspergerklass. (Arkivbild)
Elice Ökvist uppger att det också handlar om likvärdighetsprincipen. Tidigare hade de två grupperna olika antagningsregler, regler för hur länge eleverna fick gå kvar och olika åldersindelningar. Nu blir det lika för alla.
Det handlar också om att få ett något större elevunderlag för att kunna skapa grupper där eleverna trivs socialt och utvecklas.
– För de här eleverna är relationerna jätteviktiga, säger Elice Ökvist.