Danko har lämnat brutalrocken

PUNKROCK/POP. Förra skivan, "We sweat blood", var en formidabelt hårdsvängande sak utan vidare betänkligheter. Danko Jones senaste alster, "Sleep is the enemy", är formmässigt ganska långt från det brutala. Här är melodierna tydligare och den punkrock som är Danko Jones ryggrad får här stora mängder blod från ett mer poporienterat sound.

Frenesin och adrenalinet är intakt i låtar som "Sticky situation", "She’s drugs" och titelspåret "Sleep is the enemy", men här ryms också refrängstark poppunk i "baby hates me" och "First date" med körsång.

Danko Jones säger sig ha en drog - kvinnor - och sålunda avhandlas mer eller mindre trassliga relationer. I silkeslena "Don’t fall in love" sjunger kören "everybody wants to fall in love" varpå Danko ilsket svarar "Not me!". Min favorit är annars hotfullt ödesmättade "Time heals nothing".

Danko har lämnat brutalrocken

DANKO JONESSleep is the enemy(Bad taste/Border)PPP