Dags att upptäcka Pernilla Andersson
PERNILLA ANDERSSONBaby blue(BAM/Bonnier)PPPP
Där "Cradlehouse" tassade fram på luftiga popjazzmarker bjuder "Baby blue" i stället på ett kompaktare sound där jazzanslaget har övergått i någonting bluesigare och helhetsintrycket känns smartare, mer producerat och genomtänkt. "Baby blue" är en bra skiva. Låtarna var mer direkta på föregångaren, men "Baby blue" har större ambitioner än att vara en jazzig popplatta med en svensk artist. Trots en ganska brokig skara musiker ("Norpan" från Hovet, Anders Herrlin från Gyllene Tider, jazzfantomen Torbjörn Zetterberg och många fler) är resultatet homogent. Den här musikaliska kostymen är formsydd för Pernilla Andersson och hantverket - ett samarbete mellan Pernilla Andersson och alltid pålitlige Johan Lindström - ett gott sådant.
En hel del ideer till skivan fick hon för övrigt under vistelsen i Thailand i samband med tsunamin (som Pernilla Andersson och pojkvännen Dregen sveptes med av - de lyckades mirakulöst hamna på ett hustak.)
Höjdpunkter är urbant stiliga "Red", temperamentsfulla "Everybody’s sweetheart" samt tillbakalutade covern på Depeche Modes "Enjoy the silence".
Rösten är fortfarande en sval innerlighet och förhoppningsvis blir "Baby blue" ett större genombrott för denna mångsidiga och säkra artist.
Låt dig inte luras. I ett land där populära artister kan heta Patrik Isaksson och Daniel Lindström är Pernilla Andersson en Marilyn snarare än en Norma Jean.
Så jobbar vi med nyheter