– Det blev en sådan déjà vu-upplevelse, det här har vi nyss gjort kändes det som. Spontant var min första tanke aj aj aj, undra vad det är den här gången, säger Hans-Erik Pekula.
– Jag trodde att det var ett skämt eftersom det var ganska precis ett år sedan förra branden, säger Peter Nilsson.
Det handlade om en takbrand med öppna, höga lågor.
– För mig som räddningsledare blir funderingen har det brunnit inne i butiken, har det brunnit upp genom taket eller är det på själva taket som branden är. Det är två vitt skilda släckningsarbeten, säger Hans-Erik Pekula.
”Brinner på gaveln”
På tre minuter var skiftet på plats.
– Då ser vi att det brinner på gaveln av huset, säger Hans-Erik Pekula.
Några brandmän fick gå upp på taket för att riva det som brann och släcka eftersom. Någon fick sätta upp en fläkt på baksidan för att få ett övertryck så att det inte skulle bli så mycket rökspridning in i butiken. Peter Nilsson var chaufför och förberedde det som behövdes under insatsen.
Branden släcktes med ett typ av skum som har en bra andrahandsfunktion.
– När man väl har släckt så förblir det släckt jämfört med vatten då det kan börja brinna igen, säger Peter Nilsson.
Skummet tränger in bättre i isolering och liknande jämfört med vatten som har en förmåga att rinna av.
Kraftig vind
Det blåste kraftigt under den aktuella natten vilket ökade risken att glöden skulle sprida sig. Men det blåste år rätt håll, konstaterar Peter Nilsson.
– Vinden låg bort mot hörnet mot Sundsgatan. I och med att det var så stark vind tryckte det ner röken in i butiken och det var nästan mer jobb att se till att inte rökspridningen blev större. Själva släckningsarbetet på taket var ganska okomplicerat, det gäller att släcka och riva, släcka och riva, säger Hans-Erik Pekula.
Han fortsätter:
– Vi hade snabbt kontroll på det vi behövde göra, vi fick bort röken i lagerdelen och vi släckte ned ganska fort.
Efter en timme var branden under kontroll och klockan 03.58 avslutades räddningsarbetet.
Lugnare perioder
Men det är inte varje dag den här typen av händelser inträffar, vissa perioder är lugnare och som ibland kan bli långtråkiga.
– Som i morse när vi var på ett automatlarm. Vi åkte i princip dit och konstaterade att det inte hade hänt någonting och så åkte vi tillbaka. Är det bara sådana larm under en längre period då kan det kännas lite meningslöst nästan, men när vi då får olyckor där det faktiskt har hänt något och där vi kan göra något, då kliver man som upp igen, säger Peter Nilsson.
Men de lugna perioderna är viktiga för att skapa ny kraft.
– Om vi på varje skift hade två insatser som kräver extra, då skulle vi inte orka på samma sätt. Nu har vi faktiskt tid att sitta ner efter en insats och berätta vad vi tyckte var jobbigt, vad vi gjorde bra och vad vi kan göra bättre. Det är en viktigt bit och ett sätt att sammansvetsa en grupp, säger Hans-Erik Pekula.
Gruppkänslan är nämligen viktig.
– Den gör att du kan göra extra bra insatser. Det är en viktig grej som man ofta glömmer bort i det här att det blir långtråkig, säger han.
På räddningstjänsten är larm prio ett, men mellan larmen tillkommer arbetsuppgifter såsom övningsverksamhet, att ta hand om utrustning och fordon, släckarservice och utbildningar i olika former.
På en utryckning kan också arbetet variera.
– För en och en halv vecka sedan hade vi ett automatlarm på en förskola och många barn var jätteskärrade så då stannade vi kvar och pratade med dem. Det är sådana saker som gör att man känner att man orkar med, att man hela tiden får ny kraft någonstans ifrån, säger Hans-Erik Pekula och fortsätter.
– Det inte kul att vi kommer, det har ju hänt någonting, men folk är tacksamma att få hjälpen och det är väl det som gör att man har orkat i 25 år trots att man har varit med om både tråkiga och jättetråkiga saker.