Då Piteå var som på Noaks tid

SYNDAFLODEN. De södra delarna av Sverige har under den gångna hösten och vintern varit hårt utsatta för vädrets makter, inte minst nederbördsmässigt. Men det fanns en tid när även Piteå var som på Noaks tid, då regnet bara föll och föll.

Piteå2007-01-26 00:00
Många kanske tänker på år 1998 då bland annat Arvidsjaursvägen underminerades och när delar av hembygdsanläggningen Svensbyliden spolades bort. Men vädret var inte bättre före det. Minnesgoda Pitebor kan säkert erinra sig sensommaren 1954, då hela bygden drabbades av rotblötor med åtföljande översvämningar som förstörde Riksväg 13, nuvarande E4, invid Rosvik, åkarna mer och mer liknades vid insjöar, då bönderna hytte med nävarna mot de regntunga skyarna när stora delar av skörden förstördes och då det på vissa vägsavsnitt gick att färdas fram med flottar.

Det var då det rapporterades om hur en jordbrukare fick en trekilos gädda, när han körde hö från en hässja ute i halvmeterdjupt vatten. En bit uppe på land hoppade gäddan ur hölasset.

Rekordnederbörd

Fader Pluvius (regnig) var den sensommaren på sitt allra grinigaste humör och lät väderstationerna i Piteå noterade det ena rekordet efter det andra. Den meteorologiska anläggningen i Fagerheden, som sköttes av Torsten Englund, kunde en av regndagarna dag notera 51,3 mm nederbörd och påföljande dag föll 24,2 millimeter

Det fick till följd att höhässjorna runt om i Piteåbygden blev svartare och svartare, allt eftersom regnet föll ner. Höet ruttnade och fick på många håll eldas upp. Potatisland, korntegar och havrefält fylldes med vatten och liknade mera insjöar.

Djur till slakt

Slakterierna fick trångt om utrymme när bönderna framför sig såg svart livlöst hö och därför anmälde många av sina djur till slakt.

En flera meter bred vattenfåra bröt sig igenom vägbanken i Bastunäs, Rosvik. Trafiken på sträckan Norrfjärden-Luleå fick omdirigeras över Sjulsmark. Då Rosån svämmade över blev det även kritiskt i Sjulsmark. Många fordon fick bogseras över det vattenområdet.Vägvakter sattes ut och avsnitten Sjulsmark-Hälleström och Holmträsk-Arnemark fick stängas av när det var som mest kritiskt. I Hälleström togs bilder när pojkarna tog sig fram på hemmagjorda flottar över vägen. Till Sjulsmark kom också landshövding Folke Thunborg för att i båt inspektera förödelsen. Han uppmanade då jordbrukarna att undvika nedslaktning av sina kreatur.

Hårda vindar

Landshövdingen satte sig också i förbindelse med jordbruksminister Sam Norup som lovade komma till Norrbotten för att på ort och ställe göra sig underrättad om skadornas omfattning och diskutera på vilket sätt statsmakterna möjligen skulle kunna hjälpa dem som drabbats.

Minnesgoda personer i Rosvik, då i 80-årsåldern, rapporterade att det aldrig regnat så mycket över bygden. Att det årets resultat endast överträffats av de regnmängder som föll 1888 och 1902.

I samband med ovädret blåste det tidvis ostlig vind som stundtals antog stormkaraktär. Vid Rönnskärs fyr blåste det 20 meter per sekund.

Kor evakuerades

Rokån och Lillpiteälven växte och 50-talet hektar sattes under vatten. På sina håll fick korna snabbevakueras ut ur ladugårdarna. Kvarndammen vid Roka kvarn gav vika. Sågdammen i Roknäs skars av vid landfästet och allt sopades med utom dammluckorna. Norrbodabäckens broar i Lillpite spolades också bort och en vägtrumma mellan Granträsk och Svensbyn gav vika. Lidträsket i Svensbyn svämmade över och tog sig ett tag över vägen till Blåsmark så att bilarna måste stanna.

Syndaflod även
i Älvsbytrakten

Det berättas också om att mjölkbilar och turbussar fick anlita traktor som transporterade gods och folk över översvämmade ställen.

Syndafloden drabbade även Älvsbytrakten, där Vistträsk och Timfors drabbades hårt.

Länsstyrelsen hade krismöte och kunde sedan meddela att allt foder som behövde tillföras länet och de drabbade områdena kunde uppbringas från andra delar av landet.<\c>

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om