Cykelturer och gympa håller Enid, 89, ung

89 år är ingen ålder. I alla fall inte för Enid Sundén som flera gånger i veckan gör cykelturer från centrala stan till Fagervik, Hortlax och Munksund.- Rollatorer är rena döden! Jag är så glad om jag kan cykla i många år till!

Enid Sundén, 89 år, håller sig i form genom att cykla. Förra cykeln stals från det låsta källarförrådet, den nuvarande har hon haft i tre år. "Man får inte stanna av för att man är pensionär".

Enid Sundén, 89 år, håller sig i form genom att cykla. Förra cykeln stals från det låsta källarförrådet, den nuvarande har hon haft i tre år. "Man får inte stanna av för att man är pensionär".

Foto: Maria Johansson

PITEÅ2009-10-05 06:00
En sprudlade dam med många järn i elden. Enid Sundén är 89 år, men varken vill eller kan sitta still.
- Jag är nog en konstig människa (skratt), men jag har varit så här i hela mitt liv. När jag var yngre så skämdes mamma lite över mig ...
Hennes hy är magiskt slät och ögonen pigga.
Har du något recept på hur man håller sig ung?
- Att arbeta mycket tror jag på, sedan har jag alltid hållit kroppen igång på olika sätt. Även som pensionär är det viktigt att inte stanna av. Rollatorer är rena döden, då blir ju ryggen alldeles krokig!
Enid tar ofta cykeln när hon ska någonstans, flera dagar i veckan blir det utflykter till Munksund, Hortlax, Öjebyn och Fagervik. Det är bara om det regnar eller blåser för mycket som hon håller sig hemma.
I Munksund tittar hon ofta till barndomshemmet, i Hortlax blir det besök på kyrkogården där maken Alf ligger begravd.
- Och Fagervik är ett jättemysigt ställe med mycket djur att titta på, dit cyklar jag ofta!
Cyklar ensam
På sina cykelturer är hon alltid ensam, vännerna som är i samma ålder orkar inte längre hänga med i hennes tempo. Enid däremot, vägrar att gå med rollator och använder sig av hemtjänst gör hon inte heller. Hon är stolt över att kunna reda sig helt själv.
För att hålla hjärnan igång blir det mycket läsning. Även väninnorna träffar hon en hel del, men tycker det är trist när de inte går med på förslag som att gå ut och äta och dricka ett glas vin till maten ...
- Men jag är så glad över att få ha varit frisk i hela mitt liv. Det enda jag egentligen har drabbats av är "fönstertittarsjukan". Jag kan helt enkelt inte gå förbi ett skyltfönster utan att stanna och titta på det fina som finns där innanför. Mina väninnor blir så irriterade när jag måste stanna hela tiden ... då tycker dom att det går för långsamt.
Dagarna fylls också med shoppingturer till Coop Forum.
Trevligt träffa kompisar
- Jag handlar bara två, tre saker varje gång, så jag får gå dit ofta! Det är så trevligt att träffa kompisar man känner där.
Enid är engagerad inom Hörselskadades förening, PRO, Seniorklubben och Hjärt- och lungsjukas förening. Gympar gör hon en dag i veckan via det sistnämnda.
- Förra gången fick vi en ny ledare, en ung tjej! Det var toppen!
Enid växte upp i Nybyn där familjen hade ett stort lantbruk, när pappan dog i en arbetsplatsolycka flyttade hon och syskonen med sin mamma till Munksund.
Jobbade i affär
Som ung jobbade hon på Wallsténsägda affären Teva fram till 18.30, sedan gick hon raskt över till Röda Kvarn och sålde biljetter fram till 21.30 innan hon cyklade hemåt.
Hon träffade sin man Alf, de gifte sig och han fick sedan jobb som maskinchef på Sandträsk sanatorium.
Enid blev så småningom föreståndare där och jobbade i 37 år på sjukhemmet, innan paret avtackades av landstinget 1982.
Möttes av kritik
Enid kan så här i efterhand se att hon nog var en form av "pionjär" som valde att hålla ett högt tempo och arbeta hela tiden medan de fyra barnen var små. Något som på den tiden var ovanligt och mötte en del kritik.
- Barnen fick reda sig mycket själva, men i dag så säger de att "det gör ingenting". De tyckte att det var en toppenuppväxt och det lärde dem att själva ta sig framåt. Det har gått bra för alla mina barn!
När näst äldsta sonen Leif dog i leukemi som sjuåring blev det dock ett hårt slag, Enid blir sorgsen då hon minns och berättar att framför allt äldsta sonen Jan tog det hårt.
Efter pensioneringen så flyttade Enid och Alf till hans föräldrahem i Höglandsnäs. När han dog 1992 så flyttade Enid med blandade känslor in i den rymliga, soliga lägenheten på Hamngatan där hyllan i vardagsrummet är fylld av bilder på leende barn och barnbarn.
- Det var rastlöst att bli pensionär, men i dag så känns det faktiskt skönt att kunna ta det lugnt och unna sig saker. Det är så roligt att bo mitt i stan! Jag har ju inget körkort, men cyklar när jag ska någonstans!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om