Countryfärgat men inte fullt ut
BON JOVILost Highway(Island/Mercury/Universal)PP
Lyssnar man på plattan i dag känns den daterad. Visst finns lysande melodibyggen och hookar, men soundet är onödigt stort och sången bitvis för skrikig. Hos bandet finns ett musikantskap som borde underlätta för förändringar i uttrycket. Frågan är om modet finns, för det var svårt att helt lämna det där storvulna bakom sig. Så även denna gång.
Enorma singelframgången med Jennifer Nettles-samarbetet "Who says you can’t go home" hemma i USA gav Bon Jovi blodad tand. Uppföljaren till bleka albumet "Have a nice day" skulle därför bli en countryplatta, hette det i media. Nåja, jag kan sträcka mig till countryfärgad. Här finns varken klassisk kofösarmusik eller hattförsedd dansbandscountry. I stället handlar det om en variant på det egna bredbenta rockkonceptet, med renare gitarrljud än vanligt, ibland med en mandolin, fiol eller pedal steel som krydda och i någon mån ett försök att tona ner de värsta fotbollsrefrängerna.
Titelspåret för faktiskt tankarna till Hooters för en stund. "(You want to) make a memory" är nog det såsigaste som bandet kallat en singel så här långt i karriären. En snygg låt, ja, men refrängen är med Bon Jovi-mått mätt obefintlig. "I love this town" känns som en utmärkt foxtrot-låt. Logdanserna nästa?
Det finns guldkorn. "Whole lot of leavin’" är kanon och här hittar bandet den symbios man är ute efter. Även "Any other day", rena Coldplay-låten i sammanhanget, är riktigt bra. Sedan skulle det inte förvåna det minsta om Bon Jovi försöker få en ny Billboard-etta med Leann Rimes-duetten "Till we ain’t strangers" anymore.
Överlag är dock det tagna steget inte så modigt som det kunde/borde ha varit. Ett nättare sound hade i de flesta fallen gjort susen. Ibland blir det countryhårdrock i stället för bara countryrock. Det är synd att bandet inte vågar lita på sitt "nya" koncept. I stället har man låtit grovhuggna låtar som "Summertime" och den påfrestande "We got it going on" (där vocodern från "Livin’ on a prayer" dammas av) ta plats.
Det känns just lite dammigt på denna highway. "These days" (1995), där har ni plattan där Bon Jovi hittade rätt balans mellan vad de vill vara och vad de bör vara. Här är det en bit kvar till den nivån.
Så jobbar vi med nyheter