I en historisk skrift 1985 som sammanfattade Augustanakyrkans betydelse bland de många invandrarna från bland annat Piteå- och Skellefteåbygden har hon gett ett värdefullt bidrag till vad som hände många av invandrarna från Norrbotten och Västerbotten.
När hon 2014 slutade sina levnadsdagar hade hon också, i en omfattande brevväxling hon hade med Sverige, sammanfattat sin livsgärning med rubriken ”Till Sverige med tacksamhet”.
För att bibehålla det svenska språket ordnade hon bland annat konversationskurser och ägnade sig åt svenska översättningar.
Undertecknad hade för övrigt en överenskommelse under flera år, att vid besök hos henne, läsa svensk poesi. Något som hon sedan kvitterade med att i Augustanakyrkan, där hon var mångårig organist, sjunga och spela svenska psalmer. Hon var organist i kyrkan i 35 år och i över 30 år körledare.
Åtskilliga besökare från Sverige har haft henne som guide, där hon på oklanderlig svenska berättade Augustanakyrkans historia, om sitt arbete med söndagsskolan och bibelklasser samt arbetet i de många organisationer hon medverkat i. Hon gav ingående porträtt av de invandrare som kom från Piteå, Byske och Skellefteå.
Själv hade hon sina rötter i Älmeboda, Småland, men föddes i Wisconsin.
Mildred Carlson, som var ogift, berättade i ett av sina många brev om sin familjs levnadshistoria. Då hennes skrivmaskin inte hade alfabetets å, ä och ö, noterade hon de behövliga tecknen med en blyertspenna.
Hennes farfar dog när hennes pappa var två år gammal. Kvar blev farmor och tre bröder. Bröderna emigrerade senare till USA. Ett arv 1898, från en faster, gjorde det möjligt för fadern och farmodern att också utvandra från Sverige.
I ett av sina sista brev till Sverige skriver hon på sin “svengelska”:
"De, som andra immigranter, var lätteligen kännande som främling med deras språk och klädning, men hur kunna en säga att de var fattig? Med dem kom en kultur, sekelgammal, framstående arbetande skicklighet, duktig idear av regering och industri, några få skatter från deras hem i Sverige, men överallt från deras hemlandet kom de skatter av deras sinne och hjärta och ett Gud gett tro med vilket att möta de okänd framtiden".
Fadern köpte ett jordbruk i Wisconsin. Han hade en ständig strid med stenar och stubbar men han hade god hjälp av olika slags maskiner.
"Min faders händighet gav oss ett underbart arv, men där var någonting mera viktig till min fader. Det kanske var inte mycket i hans emigrantkoffert, men där var tre viktiga saker, hans Svenska bibel, en psalmbok och hans katekes, allt skattat vid min fader. Inför kyrkan var organiserad, söndagskolan var börjad. Pappa var överintendent för tjugo år. När byggnad av kyrkan begynnade, pappa var där med hans lag av hästarna och en skopa dag efter dag och fortsatte att arbeta med annan frivillig arbetare till kyrkan, var vi ännu hållar var gudstjänst var kompletterad".
Det talades aldrig i hemmet om att återvända till Sverige.
Mildred Carlson erinrade sig dock att fadern berättat att när han steg på Amerikabåten midsommarafton 1898 var det sommarljumt och sommargrönska. Något som för alltid blev kvar i hans minne.
Femtio år senare, 1948, sade han i en tidningsintervju:
– Sedan dess kan aldrig utplåna den svenska hödoften och skogsbygdsstämningen under sommarkvällarna där hemma.