Under åren till havs fick Carl Olov Baudin säkerligen vara med om strapatsrika seglatser, men också uppleva vardagslivets långsamma lunk ombord.
I 45 år åkte han som sjöman omkring på världens hav. Länge var vattnet det enda han såg, förutom himlen, när han var till sjöss. Där det hände mycket med väder och vind. Med ett ofta hopsvetsat manskap lärde han sig snart att parera rörelserna när vågorna mötte fartygen.
Livet ombord var som ett klassamhälle i miniatyr. Det var skepparen som styrde och ställde. I skansen, sjömännens avdelning, var sängplatserna indelade efter vilken rang de hade.
Arbetspassen var ofta långa. Det skulle alltid finnas män på däck och vilopauser var det inte frågan om. Sjömännen, som skulle kunna många hantverk, fick vara beredda att hoppa in om det behövdes.
Carl Olov Baudin fick pröva på mycket av gott och ont under de sextio årens seglats.
Baudin var sedan i 15 år anställd vid ett sjömanshus i Buenos Aires i Argentina.
Sjömanshusen hade till ändamål att samla och meddela upplysningar om allt inhemskt sjöfolk och alla för handeln avsedda fartyg, som hade sin hemort inom riket. Där hölls också förteckning över sjömanskap och fartyg . I övrigt skulle sjömanshusen ägna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt dem och deras efterlämnade änkor och barn.
Under tiden i Argentina blev hemlängtan alltför stor och han beslöt sig för att resa till Sverige och hembygden.
I London avbröts resan. Carl Olov Baudin fick nämligen stanna en tid där, efter att han drabbats av en svårartad ögonsjukdom.
I juli 1917 kunde han lämna London. Tre båtar gick då samtidigt till Sverige, men endast en kom fram till bestämmelseorten. Det var den båt som Baudin åkte med. De två andra blev torpederade.
Första världskriget pågick och en rad bataljer utspelade sig i Atlanten. Tyskland försökte då aggressivt skära av bland annat Storbritanniens och Frankrikes sjöförbindelser.
Carl Olov Baudin var ett av fem barn till fältmusikanten Carl Magnus Baudin och hans hustru Elsa Maria.
Fadern dog 1861, 58 år gammal. Modern gick ur tiden 1875, 63 år gammal.
Syskonen var Catharina Matilda, (1837-1902), gift Ölund i Muskus, Maria Johanna 1844, död 1 år gammal, Johan Magnus (1847-1900), arbetare, Öjebyn och Albert (1851-1895) till yrket sjöman och som dog 33 år gammal i Öjebyn.
När Carl Olov Baudin återkom till Öjebyn var inte längre någon av hans syskon kvar i livet. Han fick de fem sista åren av sitt liv bo hos en brorsdotter i Öjebyn.
Baudin avled i april 1923. Doktor Leonard Sahlin har i dödsattesten uppgett åderförkalkning som en bidragande orsak. Begravningsakten ägde rum på Öjebyns kyrkogård.
En brorson till Carl Olov Baudin, Nils Gustaf, mönstrade också på fartyg och gav sig av till sjöss. Han återvände, efter en kortare tid, till Öjebyn och avled 1914, 28 år gammal. Dödsorsaken var hjärtfel.
Det var många Piteåbor som gick till sjöss i unga år och kanske hade de anammat talet om att de som inte varit på sjön var ingen riktig karl.
Låten ”Nordsjön” sjunger som bekant Harry Brandelius. Många av de sjömän som mönstrade på från Piteå fick också där sitt ”elddop” och blev ordentligt sjösjuka. Men havet tog också liv. Notiser i de gulnade tidningsläggen berättar om åtskilliga förlisningar. Inte alla med lycklig utgång.
En som klarade livet var sjömannen Johan Petter Wallin från Högsböle, som avled 1912, 72 år gammal. Under svår storm på Nordsjön 1877 räddade han, tack vare rådighet och kollosal styrka, det fartyg med vilket han seglade från att gå i kvav. För denna bragd erhöll han engelska sjöräddningssällskapets medalj.