"Patienterna har oftast mycket frågor, de får ringa till oss hur mycket de vill, vi finns här för dom", säger Marie Burman, sjuksköterska.
Högt uppe vid trädtopparna på våning sex på Piteå sjukhus ligger Behandlingsenheten, hit kommer svårt sjuka patienter från hela Pite älvdal för att få sina behandlingar.
– Mest patienter har vi oftast från klockan tio till två när bussen kommer från inlandet, just då kan det bli rejält trångt, säger Marie Burman, sjuksköterska, som jobbat på enheten i ungefär sex år.
Hennes kollega Anders Lundkvist har jobbat på enheten i ett och ett halvt år, men innan det blev det 35 år på onkologen på Umeå universitetssjukhus så erfarenheten av cancer är stor.
– Cancer väcker mycket känslor och många undrar hur jag klarar av att jobba här. Men det är inte ledsamt att komma hit utan faktiskt ett roligt jobb som ger otroligt mycket tillbaka, som alla möten med människor och när behandlingar lyckas.
Det är en stark sammanhållning bland personalen på Behandlingsenheten (varav två har samma namn). Från vänster: Lena Andersson, Anita Lundin, Anders Lundkvist, Marie Burman, Lena Andersson och Tanja Pebe Ferm.
"Mötet med patienterna är det bästa med jobbet", säger Lena Andersson, sjuksköterska som trivs med arbetet och kollegorna. Intill henne sjuksköterskan Tanja Pebe Ferm.
I ett av behandlingsrummen ligger Kjell Strandberg, Lillpite, och får cytostatika mot sin blodcancer. Han berättar att han kommer hit en dag i veckan, först blir det provtagning och sedan väntan i ungefär en timme, sedan en tre timmar lång behandling.
– Det är väldigt skönt att slippa åka till Sunderbyn eller Umeå, när man kan få behandling här istället. Det är så fin personal här, dom är verkligen bra.
Han har redan druckit en kopp kaffe och ätit en mazarin, när Anders kommer förbi och frågar om han vill ha påfyllning och de småpratar litegrann om hockeyn.
Vad tänker du om framtiden?
– Min blodcancer är ju obotlig, men man vet inte vad som händer i framtiden och allt fler klarar sig ändå länge. Just nu tar jag det bara vecka för vecka, säger Kjell.
Ett besök tar ungefär fyra timmar för Kjell Strandberg, först provtagning och väntan sedan själva cytostatikabehandlingen.
Patienter i samma sal. Kjell Strandberg får behandling mot sin blodcancer, Ewa Nilsson, Öjebyn, för sin svåra mag- och tarmsjukdom.
Det blir många timmars väntan på Behandlingsenheten och personalen och patienterna lär känna varandra. "Det är så viktigt att det är samma personal hela tiden", säger Ewa Nilsson.
"Personalen här är jättebra, de är trygga och de vet vem jag är. Det är så viktigt att bli sedd och hörd", säger Ewa Nilsson, som kommer in med jämna mellanrum för behandling.
På enheten ges behandling med cytostatika till personer med olika former av kirurgiska, urologiska och gynekologiska cancerdiagnoser. Exempelvis livmoderhalscancer, prostatacancer, andra former av cancertumörer samt blodcancersjukdomar.
Men cancern är bara en del, det handlar även om andra blodsjukdomar, mage- och tarmsjukdomar och neurologiska sjukdomar.
Totalt jobbar mellan nio och tio personer här, måndag till torsdag kommer ungefär 20 patienter per dag. På fredagar blir det mer administrativt arbete och planering.
– Jag tror att vi oftast kan uppfattas som en lite dyster och tung enhet, det är bra att Piteåborna får veta mer om vad vi gör här, säger Lena Andersson, kliniksamordnare och enhetschef.
Sjuksköterskan Anders Lundkvist, har flyttat hem till Piteå igen och tycker det är roligt att kunna prata Pitebondska med patienterna.
"Man behöver ha en inre trygghet och ett inre lugn, att man kan stå där när de blåser och möta patienter som är ledsna", säger Lena Andersson, kliniksamordnare och enhetschef.
Hon menar att arbetsplatsen har en stor komplexitet och man måste helt tiden hänga med i svängarna mellan hopp och förtvivlan.
– Går det uppåt för en patient så påverkar det oss också och vi blir glada. Men ibland går det sämre och då får vi stå där också, säger Lena.
Hon poängterar att hon tycker att personalen är fantastisk och jättebra på bemötande.
– Det krävs mod att gå in till en patient som har fått ett dystert besked och sätta sig ner och ta frågorna. Man kan träna upp det till viss del, men jag tror framför allt att det krävs en viss personlighet som gör att man verkligen står tryggt i den situationen.
Cancer är ett laddat ord för många, men för personalen på Behandlingsenheten är det vardag.
Marie och Anders berättar att det är viktigt att ge en patient som precis fått ett omvälvande cancerbesked extra omsorg och tid. Frågorna är oftast många och oron är stor.
– Det blir som ett helt nytt liv för dem när de börjar med behandlingar. Det är provtagningar och läkarkontakter löpande hela tiden. Det är viktigt att höra vad dom funderar på och vilka tankar som väcks hos dom, hur vi kan trygga dom i det hela, säger Marie.
– Cancer är ett laddat ord, får man en sådan diagnos är det mycket man måste ta till sig och tänka igenom. För oss är det så att vi försöker se hela människan, inte bara cancerdiagnosen, säger Anders.
Personalen pratar mycket med varandra och ventilerar om någonting är jobbigt, möjlighet finns också att ta stöttning av Sjukhuskyrkans personal.
– Vi har några svårt sjuka personer som gått hos oss regelbundet länge, det är framför allt om de patienterna som man kan vilja prata om, säger Anders.
"När det gäller svåra besked är det inte enkelt. Det är inte så att läkaren säger en sak och så är det bra med det, utan det kan vara så att patienten frågor tio gånger till igen om samma sak och då tar vi frågorna", säger Anders Lundkvist, sjuksköterska.
Tar man med sig jobbet hem?
– Ja, absolut, jag har blivit bättre på att hantera det, men en del patienter följer alltid med hem. Man undrar hur det gick för dem, säger Marie.
Liksom Anders konstaterar hon dock att tunga besked ändå är en liten del av jobbet – de allra flesta cancerbehandlingar lyckas bra.
– Sedan pratar vi inte bara sjukdomar, skulle vi bara göra det så skulle nog inte patienterna vilja komma hit. Det gäller att lära känna människan, vad jobbar de med, har de barn? Jag pratar med patienterna om allt från fotboll till traktorer och hästar, säger Anders.