Cancer i familjen - men trots ovissheten är Eva inte bitter

För två år sedan berättade Eva Hedlund, 43, i Piteå-Tidningen om sin bröstcancer. Operation, starka cellgifter och strålbehandling hade besegrat sjukdomen. Trodde hon. Men riktigt så enkelt var det inte. Sunderby sjukhus glömde den viktiga antihormonbehandlingen och vid en efterkontroll upptäcktes metastaser på skelettet.

- Det var ett chockbesked och en riktig djupdykning. Vi anmälde sjukhuset och fick rätt, om än det inte förändrade någonting. Som tur är har jag Roland. Han har varit ett stort stöd och vi har kunnat prata mycket. I dag kan vi till och med skämta om min cancer.

Eva och Roland Hedlund tar emot PT i sin gamla och varsamt renoverade Norrbottensgård i Jävre. Det är julpyntat i huset och ute har den första snön precis lagt sig. Trots ovissheten och oron över att leva med cancern är Eva inte bitter och hon vägrar gräva ner sig i självömkan.

Går att leva med

- Det går att leva med cancer, men det är klart att man får en annan syn på livet. I dag gör vi mer saker som vi vill och försöker leva i nuet. Att få cancer drabbar på sätt och vis alla i familjen och det har nog varit rätt tufft för Roland också, säger Eva och tittar ömt mot sin make.

- Det var hemskt att få cancerbeskedet, men vi har stöttat varandra när det varit tungt. Det går inte gräva ner sig, säger Roland Hedlund.

Både Eva och Roland har vuxna barn på varsitt håll, men tillsammans har de minstingen Edit, som snart fyller åtta år. Om inte annat måste vardagen ha sin gång och livet gå vidare för hennes skull. Edit är väl medveten om mammas sjukdom.

- Vi har valt att spela med öppna kort. Edit har till och med varit med till sjukhuset, säger Eva.

Får behandling

Men vardag till trots, mycket tid går åt för att hålla sjukdomen i schack. Var tredje månad måste Eva besöka Sunderby sjukhus för behandling. Då får hon träffa onkologen Nils-Olov Bengtsson, som är ett stort stöd.

- Han kommer upp från Umeå en dag i veckan. Han är bra, men besöken är förknippade med mycket ångest. Man vet ju aldrig om metastaserna har blivit fler eller börjat växa. Det är så skönt att Roland följer med, säger Eva.

- Vi i familjen ska klara av det här tillsammans. Jag brukar försöka läsa av läkarens ansikts-
uttryck när han kommer, men han har världens pokerfejs, säger Roland.

Hoppas bli frisk

Vid besöken på Sunderby sjukhus får Eva antihormon-
behandling. En tablett planteras in under maghuden med en stor spruta. Dessutom får Eva dropp var tredje vecka på sjukhuset i Piteå. Droppet ska stärka skelettet.

Hur ser prognosen ut för dig?

- I nuläget är det stabilt. Metastaserna växer inte, men jag är ju inte frisk. Jag vågar inte tro någonting, men jag hoppas att jag ska bli fri cancern. Som det är nu tar jag en dag i sänder och varje födelsedag känns som en vinst. Nu firar vi att jag klarat ett år till.

Den bröstcancerform som Eva drabbades av är familjär. Den kan alltså gå i arv. Av den anledningen måste hennes barn göra kontroller med jämna mellanrum. Innan Eva fick cancer-
beskedet kände hon ingen annan som drabbats, men nu känner hon till flera fall i Jävre. Ett par av kvinnorna har avlidit. En jobbig påminnelse om sjukdomens allvar.

- Cancer är nog fortfarande lite tabubelagt. De flesta vill inte prata om det och många är nog rädda att själva drabbas.

Eva är med i Bröstcancer-
föreningen, men hon går inte så gärna på möten. Det blir bara en jobbig påminnelse om sjukdomen.

- Det är bra att föreningen finns för den som behöver stöd och få prata, men jag har tur som har Roland och en stor släkt. Dom fungerar som min trygghet. Visst är det jobbigt att ha cancer, men det är inte bara mörker. Man måste orka se framåt, säger Eva Hedlund.

Närmast ser hon fram mot en traditionsenlig jul med förhoppning om att få ha alla barn och barnbarn kring sig.<\c>