– Nittiofem procent har reflexerna tända när de står och väntar på bussen i Lillpite. Att gå omkring i kolsvarta mörkret utan reflex är lika klokt som att köra bussen utan lysen, säger busschaufför Lars Sjölund.
– Barnen är jätteduktiga. Det är någon enstaka som ibland har glömt reflexen hemma eller har bytt jacka. Men i övrigt är de jätteduktiga på att använda reflexerna och ha dem tända, säger han.
Det började med att Sjölund i fjol körde barn från Syrien, Irak och Eritrea. Han gav dem reflexer och fick sedan ännu fler från ett fackförbund.
– I år försöker jag ge reflexer till alla som åker skolbuss med mig. Det underlättar massor för oss som är yrkeschaufförer om alla skulle gå omkring med reflexer. Det gäller både barn och vuxna, men vuxna är svårare att påverka...
Rikard Nilsson har två barn.
– Jag kör själv genom Lillpite när jag skjutsar min yngsta dotter till dagis och de allra flesta längs vägen har ju inte reflex på sig. Jag tycker det är dåligt. Det är en så billig livförsäkring, säger Nilsson.
– När min äldsta dotter står och väntar på bussen har hon reflexväst och Lars’ lampa på sig, säger han.
Jenny Johansson har fyra barn som åker med skolbussen från Lillpite. Hon jobbar dessutom själv som busschaufför.
– Ibland vill man stanna och ta upp brevlådor, säger Jenny Johansson apropå hur svårt det kan vara att se passagerare i mörkret.