Buggybilar - radiostyrt nöje för stora och små

Tjutande, radiostyrda bilar som hoppar omkring och lämnar efter sig ett täcke av sandkorn, är vad PT möter vid besöket på banan i Flakaberg.
Ett tiotal bilentusiaster från klubben Flabe har kommit till träningen och är i full färd med att köra sina radiostyrda bilar med hjälp av en handkontroll, runt den uppbyggda banan
- Ibland kör vi tre-fyra timmar, det är lite olika. Men less går det inte att bli, i sådant fall är det att behöva springa efter bilen när den kört utanför, säger Lars Petterson och skrattar.
Gemensamt bilintresse
Klubben Flabe startades år 2005 av bland andra Lars Pettersson, 39 år, och Mikael Wennberg, 41 år. Deras gemensamma intresse för bilar ligger bakom klubbens och banans uppkomst.
- Jag hade hållt på med folk-racing i 17 år men slutade för att jag blev less. I samma veva fixade syrrans karl en radiostyrd bil till mig. Sen fick jag höra att Lasse också hade en så jag ringde och hörde om vi skulle åka hit och göra en kontur med traktorn så vi kunde svänga lite. På den vägen är det, berättar Mikael Wennberg.
Sedan klubbens start för tre år sedan har banan byggts ut och antalet medlemmar har vuxit rejält.
- Från början var vi 6-7 stycken. Nu är vi närmare 40 som kör, men alla är inte lika aktiva och alla tävlar inte heller, säger Lars Pettersson.
Körningen med de radiostyrda bilarna är något som lockat så väl stora som små. Äldsta medlemmen i klubben är 41 år och den yngsta är 13 år. Så man behöver inte vara rädd att man är för gammal eller för ung.
- Det är något som är till för alla. Vem som helst kan komma och prova, säger Lars Pettersson.
Men än så länge är det bara killar som fattat tycke för körningen. I klubben lyser det kvinnliga könet med sin frånvaro.
- Tyvärr är det så. Jag vet inte vad det beror på, kanske för att det är det lite grabbigt och innebär mycket skruvande. Men det skulle vara roligt om några tjejer också ville vara med, säger Lars Pettersson.
Men det är inte bara ett intresse som krävs utan en hel del pengar är även involverade, speciellt för den som vill tävla.
En ordentlig tävlingsbil med tillbehör kostar runt 16 000 kronor, en begangnad cirka 5 000 kronor.
- Många kommer hit och provar men känner att de inte vill lägga ut så mycket pengar och det förstår jag, säger Mikael Wennberg.
Men för honom och Lars Pettersson är det absolut värt pengarna och båda tycker att det är fantastiskt att tävla.
- Det ger en fruktansvärd adrenalinkick. Man ser nästan ut som Elvis när man kör, säger Lars Pettersson,
- Det är nervöst och skakigt. Benen står aldrig still. Det är en sån skön känsla när bilen hoppar och ibland flyger den fram, säger Mikael Wennberg.
Blodigt allvar
Och att bilarna flyger fram får PT:s reporter och fotograf erfara under kvällens träning. Trots att det bara är träning går det ibland vilt till på banan.
- Under träningarna är det mest lek. Då busar vi och gör sådant som vi inte får göra under tävlingarna, till exempel kör vi in i varandra. Men när det är tävling är det blodigt allvar. Då är vi inte kompisar, säger Lars Pettersson med glimten i ögat.
Att köra med radiostyrdbil runt en sandbana kan låta enkelt men det är lättare sagt än gjort och kräver en hel del träning.
Enligt Mikael Wennberg handlar körningen om bedömning, "nötning" och att känna lugnet.
- Det absolut svåraste är att gasa lite och lära sig ta det lungt. Det är viktigt att kunna behärska sig, då är det lättare att ta sig fram. Men det krävs träning, och tränar man mycket ger det resultat, precis som med allt annat. Alla kan bli bra på det här, säger han.
En som tränat mycket och som sticker ut lite mer än de andra medlemmarna i klubben är Per Persson, 23 år.
Han är en erfaren tävlare med fina framgångar. Det som för fem år sedan började på föräldragården på Annelundsgatan, resulterade ifjol i en ettaplats i Sommarcupen - en cup där sex deltävlingar ingår. I år med tre tävlingar kvar ligger han på tredje plats.
- "Pelle" är fruktansvärt duktig, berömmer klubbkompisen Lars Pettersson.
- Han är vår stora dominant, säger Mikael Wennberg.
Per Persson berättar att hans stora intresse för bilar grundar sig i folkracing.
- Jag hjälpte farsan mycket när han körde folkracing men det är mycket jobb med det, mycket skruvande, och till slut tröttnade jag på det. Istället började jag köra radiostyrda bilar. Det är ju smidigt att kunna kasta in den i kofferten och åka iväg och köra när man vill, säger han.
Men under nästan ett år körde han inte alls något med sin radiostyrda bil. Då stod den inne i garaget och dammade.
- Jag plockade fram den igen när grabbarna drog igång det hela och vi fick en bana, säger han.
Sociala biten viktig
För Per Persson handlar körningen om så mycket mer än bara träning och tävling. Det är även en social grej som gör upplevelsen starkare.
- Det blir ju en slags gemenskap eftersom vi alla har samma intresse. Det är grymt roligt att träffas och köra tillsammans. Vi har kul ihop, säger han.
Det absolut svåraste med körningen enligt den duktiga buggy-
bilföraren, är att vara koncentrerad och skärpt hela tiden. Det tar lätt på krafterna.
- Ibland tappar man fokus helt och hållet och det kan vara svårt att hålla sig lugn. Man kan fort bli för het när man kör, säger Per Persson och skrattar.

Buggybilar - radiostyrt nöje för stora och små

På RC-banan i Flakaberg, i Bergsviken är det full fart som gäller. Här träffas medlemmar från klubben Flabe, varje måndag för att köra och träna med sina radiostyrda bilar, så kallade Buggybilar.- Det är som en barndomsdröm, säger Lars Pettersson, en av medlemmarna.