Brev del’n Agust i Amerika
Det fanns en tid när det i Piteå-Tidningens spalter korresponderades en hel del med Amerika. Åtskilliga notiser och reseberättelser finns nedtecknade genom åren. Där många av de som emigrerade, framför allt från Pitebygden, berättade om sitt fortsatta liv "over there".
Det berättas i brevet om Piteå-Tidningen som en tidning spridd över hela jordklotet.
Foto:
Det blev ett antal brev under resans gång, alla på
Pitemål och med samma rubrik.
Ett av de allra första breven som sammanställdes till mottagaren, Agust i Amerikas förenta stater, hade följande innehåll:
"Tejenes, Agust! Hä var sakramentskat trevligt att vä ändå del sist feng kontakt vä vårander efter så mången herrans år. Hä kan väl våra mäir än femte år sedan du lämna barndomshäime å spojd där över atlant’n. För de siste i hol frå dä, hjä var ju att dö spojd hela väjen.
Nu vell du att I sko skrev dell dä teid å tala om vure vä håvane jena e våre ort. Å hä var då ett lite som du vell veta heller, men du sko få veta ållt hä du vell o mäir dell för I kom att leta håir å mä ganska ofta. Å som dö sei så häls I dä vä samma hälningsol som vä breuke häls fåltje e gammelteidn. Hä var ju vä tjenes, tenjes å vä guddag, guaftan, gumårran å ebland vä gusfred. Men nu häls vä et opa de sätte, nu säj vä båra hej åt åll som vä träff.
Du vell veta om I et val förvåne då I få veta att du läs Pit-Tedningen regelbunde oppa annarseida om
Atlanten. Nä hä val I et alls! Tryckprässa spott ut mäjr än tietusen Piteå-Tidningar varje örkdag som gu djiv åre runt å som spredjes ut över hela jåolklåote, så et jär hä na förvånes över att den tedningen läses också dör du båo. Du kan i fortsättningen hål öga opp då du läs haina tedninga, för hä kan hend at I återkom vä nage mäir brev dell dä int så läng om.
Du seg att dö ha glömt bort svenska språket å hä jär för hä som I pråta peitmåle vä dä för ha ha du väl et glömt bårt ändå, eller vure?
Kom dö ehog då vä vor samåller vä läsarkonta som djing e Åjbojn å läst för pastor Nordström? Nu kåles dem et läsarkonta, nu häit e konfirmander. Men nagen an stjilne jär et opå dem ändå. Hä jär pojka å flecken som "gå å läsa för prästen" som en var då vä våor e den åldern.
Men du å jeg, vä feng et läsa för nagen präst, å ett gå e nager skåol heller, för våra pappom och mammon sa att vä skulle et komma oss ute nagen falsk lära och därför så feng vä lär oss heim. I trå no också att vä kond leka bra läxen som dem som lås för prästen. Åtminstone som än Abel bårta Mose-backe, för han kond då väj mä åssit.
Då pastor Nordström fråge han oppa de här sätta:
- Nå Abel, kan du säja mej varifrån katektens är tagen?
Han feck fråg om fläir gång åte han feck nage svar. Men del sist var’n Abel bårta Mosebacke klar vä svaret sett å då sträckt’n opp handa å sa:
- Vo vare präst’n fråga om för I hole et då I hol å tågamä’n karamell?
- Jo Abel jag frågade om du kunde säja mej varifrån katekesen är tagen, sa pastor Nordström
- Jasså våre bara hä, ja han ha I fått å Knöus-måora, svåra’n Abel.
Ja, August, nu har I ett tein präta väd na mäir den här gånga, men I sko fortsätte nager annar gång.
Du val leva sjunt del vä träffes nesta gång.
Den pastor Nordström om omnämns i texten hette Nils i förnamn och tillträdde 1891 en tjänst som förste komminister i Piteå landsförsamling. Han dog nyårsaftonen 1914. Nordström var av bondesläkt från Gammelstad och sägs ha varit "en enkel man under himmelens höga tak". Han var gift två gånger. Hade fem barn i första äktenskapet och två i andra.
Så jobbar vi med nyheter