Brecht skrev Moder Courage för Naima

Bakom den stora skådespelerskan Naima Wifstrand, med rötter i Piteå, dolde sig den lilla enkla och kännande människan. En person som alltid ställde hårda krav på sig själv och som bidrog till att göra henne till uppburen både som operettstjärna och karaktärsskådespelare.
Hennes mor Hilda var från Piteå, tillhörde den Lundströmska släkten och född på Norrmalm.
- Ordknapp och litet karg, har Naima Wifstrand beskrivit henne.
I dag är den en gång ljusomstrålade stjärnan Wifstrand i stort obekant för en yngre generation. Hon dog under ytterst små omständigheter i Stockholm.
Enkelt och fattigt hem
Familjen bodde i en fastighet som var belägen mitt emot sporthallen Norrmalmia i Piteå. Modern, som var hushållerska, flyttade från Piteå till Hudiksvall till ett handelshus, vars ägare blev far till hennes tre barn. Handelshuset konkursade och modern flyttade då med sina så kallade oäkta barn till Stockholm, där Naima föddes. Hon växte upp med en ensamstående mor under enkla förhållanden. Naima tog senare sin fars efternamn.
Till Piteå kom Naima Wifstrand gärna på besök till bland annat mostrarna Anna och Matilda som bodde i en röd liten stuga på Norrmalm, i hörnet av Kyrkbrogatan och Fiskargatan. Systrarna var ogifta och kallades "nunnorna på Norrmalm". Till Piteå återvände hon även ofta i tankarna.
Det berättas att mostern Anna Lundström var en rolig person. En gång fick hon frågan varför hon som var så rolig inte blivit skådespelerska. Hennes svar blev: "Jeg, skådespelersk. Jeg, som si ut som en gammelmodi lyktstolp!"
Den unga Naima Wifstrand blev teaterbiten redan i unga år. Själv har Wifstrand beskrivit att hon var något av klassens clown i skolan.
Hon drogs tidigt till teatern. Redan som 15-åring stod hon på scenen, fick följa med Anna Lundbergs resande teatersällskap runt i landet. Detta ledde 1906 till små roller på teatrar i Helsingfors och Stockholm. Lundberg ordnade att hon fick provsjunga för August Bodén, och engagerades i hans operettsällskap. Hösten samma år fick hon vara med som korist vid Oscars-teaterns invigning, bland annat tillsammans med Gösta Ekman.
Stopp för operettkarriären
1908 kom hon till Ranfts resande operettsällskap och turnerade sedan med detta några år. Sångerskan Mathilda Jungstedt uppmärksammade hennes röstbegåvning och ordnade att hon både fick gratislektioner av henne och att finna en mecenat som hjälpte henne med studier i London i början av 1910-talet.
I London studerade hon vidare och var bosatt där under flera år. Uppträdde där bland annat med sång och gitarr. Efter studierna var hon en betydande operettsångerska i Stockholm med bland annat gästspel på Oscarteatern 1913-1918, samt Köpenhamn och Oslo. Fram till 1920-talet var Naima Wifstrand den riktigt stora operettdrottningen i Skandinavien
En allvarlig halsåkomma år 1926, i form av en cysta på stämbanden, var det som i praktiken satte stopp för hennes hittills lysande karriär som operettsångerska.
Garbo ett av "fansen"
I mitten av 1920-talet började Wifstrand upptäcka att hon ville söka sig mot mer dramatiska roller och gjorde 1924 debut i en dramatisk pjäs i Göteborg, där hon samarbetade med teaterchefen och regissören Knut Ström, född i Norrfjärden, och gjorde en liknande roll på Svenska teatern i Stockholm, strax innan teatern ödelades av den röde hanen. Hon uppträdde även på Vasateatern och Odén.
Hon gjorde ett försök att etablera sig som teaterdirektör då hon 1932 övertog Nya Intiman och döpte om den till Naima Wifstrandteatern. En ung Sickan Carlsson gjorde scendebut i regi av Wifstrand. Det blev ingen lyckad satsning som teaterdirektör varför hon istället sökte sig till England och uppträdde där med bland annat visaftnar, och medverkade för övrigt 1933 i de första televisionssändningarna, ett program med operettscener.
En av Naima Wifstrands stora "fans" var för övrigt Greta Garbo, som även besökte henne i hemmet.
1938 började hon arbeta för Folkparkerna och hos Riksteatern, där hon både spelade och satte upp pjäser. Hon uppträdde då bland annat vid ett tillfälle i Piteå stadshotells festivitetssal med Per Gynt i 19 tablåer.
Hon blev god vän med Bertolt Brecht och ordnade med dennes Stockholmsvistelse vid början av kriget. Här inspirerades han att skriva pjäsen Mutter Courage för henne.
I flera Bergmanfilmer
Naima Wifstrand var regissör vid Operan åren 1944-46 hade en tid egen elevskola, arbetade vid Malmö stadsteater, Stockholms stadsteater och sedan Göteborgs stadsteater.
Hon ansågs som en av de främsta kvinnliga skådespelarna i den äldre generationen och fick, över 60 år gammal, fast anställning vid Malmö stadsteater. På ålderns höst gjorde hon sina främsta teaterroller, bland annat som farmodern i Hjalmar Bergmans pjäs Farmor och vår herre.
I Norge gjorde hon även sin filmdebut i en kriminalfilm 1927 och 1931 gjorde hon en kortfilm i Danmark.
På film kom de betydande rollerna i slutet av 1940-talet och hade även viktiga roller i Ingmar Bergman-filmerna som Fru Armfeld i Sommarnattens leende, gamla Fru Borg i Smultronstället och Granny Vogler i Ansiktet. Sin sista roll gjorde hon också i en Bergman-film - samma år som hon dog - i Vargtimmen