Regine Schneeweiss vaknade tidigt i söndags av att brandrök trängde in i hennes lägenhet. Hon blev förskräckt och hörde samtidigt röster från trapphuset.
– När jag tittade ut såg jag tre brandmän. De berättade att det brunnit i en lägenhet på våningen under och det förklarade ju röklukten, säger Regine.
I samband med branden inledde polisen en brottsutredning med rubriceringen allmänfarlig vårdslöshet.
– Misstanken är avskriven och utredningen är nedlagd. Elden startade vid spisen, men vi kan inte styrka att man brustit för det är det allmänfarlig vårdslöshet handlar om, säger Aron Backman, utredningschef vid Piteåpolisen.
Regine Schneeweiss andades in hel del brandrök innan hyresvärden kom med en luftrenare. Hennes tillstånd förvärrades och hon fick svårare och svårare att få luft.
– Jag blev illamånde, fick diarré och ont i huvudet. Jag har ju kol som grundsjukdom och kunde knappt andas. Jag pratade med giftcentralen och de trodde jag var kolmonoxid-förgiftad. De sa att jag inte behövde uppsöka läkare om huvudvärken försvinner inom fem dagar. Så det gör jag inte, det är för ansträngande, säger Regine.
Hon har ont om pengar och kan inte köpa de mediciner som behövs för att lindra sin sjukdom.
– Nu har det gått fyra dagar utan att jag har kunnat använda inhalatorn. Jag har inga pengar, så jag har inte kunnat göra någonting, säger Regine Schneeweiss.
Röklukten i hennes lägenhet är borta och från trappuppgången surrar maskiner som ska ta hand om de sista dofterna. En trappa ned pågår renoveringsarbetet i lägenheten som brann. Mannen som bodde där hade bara haft lägenheten några få dagar.
– Jag har kollat med försäkringsbolaget, men hemförsäkringen gäller inte. Jag önskar att jag hade 1 500 kronor så att jag kan köpa medicin till inhalatorn och ta mig till hälsocentralen fram och tillbaka. I mitt tillstånd vågar jag inte ens gå ut ur lägenheten, säger Regine.
Hon gör pauser i sina meningar för att få luft. Röken har gjort hennes kol värre och Regine blir andfådd bara genom att gå från vardagsrummet till köket.
– Mitt liv är slut, jag orkar ju inte göra någonting. Jag har inga anhöriga och är alldeles ensam eftersom alla mina vänner är döda, säger Regine Schneeweiss.