ROCK. Med "Carry on" tar Chris Cornell ut en ny kurs på sin andra soloplatta. Den hårdhet som präglat Soundgarden och Audioslave är delvis borta. Men tro för den skull inte att han gått och blivit en mes. Nej, det är forfarande rock som gäller. Numera av det klassiska slaget, utan det tydliga inslag av grunge/hårdrock som präglat en stor del av hans tidigare tonkonst. Även tyngden i musiken finns kvar. Och framför allt återfinns här en välgörande musikalisk bredd som saknats tidigare. Jag får till och med sköna soulvibbar, som i den med blås dekorerade "Safe and sound". Att Cornell sen väljer att ge sig på Michael Jacksons "Billy Jean" visar även det att han är ute på nya vägar. Hur den låter? Jag säger så här: Aldrig någonsin har den rockat som här. Med på plattan finns också ledmotivet från den senaste Bond-filmen, "Casino Royale", som hör till kategorin hyfsade låtar. Nämnas måste produktionen, signerad Steve Lillywhite (U2, Peter Gabriel, Rolling Stones), som i alla högsta grad bidrar till att ge Cornells låtar den livsviktiga nerv som präglar all potent rockmusik. Det som drar ned betyget är längden på skivan. Fyra låtar färre och den fjärde stjärnan hade varit given.
