Bra harrfiske i strömmarna

Så här långt på säsongen har det inte blivit speciellt mycket fiske. Jag har visserligen hunnit med flera besök upp till stugan i Arjeplog. Resor som dock mer haft karaktären av sociala experiment vars främsta syfte har varit att dämpa min svåra längtan efter stugan och den vackra omgivningen. En anledningen till det beror förstås på att Arjeplogsströmmarna, till skillnad från de flesta andra vattendrag, inte tillåter fiske under våren. Vilket jag tycker är synd. Jag har all respekt för höstförbudet men har däremot svårt att förstå vårförbudet. Det lär bero på att harren leker under den perioden. Min erfarenhet är dock att harr som leker i princip är omöjlig att få på kroken. Och vill man skydda arten går det alltid att förbjuda harrfisket under lektiden, precis som Laisvalls fiskevårdsför-
ening gör med öringen under delar av höstfisket i
Laisälven.

Ett par helger har dock mina country-flugor fått svepa fram i strömmarnas förföriska vatten. Och visst har
fisken varit på hugget. Dock inte öringen. Däremot har harrfisket varit mycket bra. Faktiskt bland det bästa på länge. Visserligen har ingen riktigt bamsing fastnat på kroken, men gott om harr i storlek mellan halvkilot och upp till nio hekto. Speciellt roligt var det att fiska torrfluga i ett hårt strömmande parti. Fisken var där tvungen att ta flugan hårt och bestämt, vilket gjorde att huggen blev resoluta och fighterna utdragna och spännande.

Under våren har stugan genomgått en försiktig modernisering och utrustats med solceller. En miljövänlig uppfinning som kommer väl till pass när jag i augusti ska tillbringa en hel månad där. Tro inte för den skull att jag dragit in tv-apparater och en massa annat artificiellt otyg i mitt enkla hem. Nej, här handlar det om att driva cd-spelaren. Om att kunna njuta av skön countrymusik i ett jordnära och förföriskt vackert landskap. Ja, ja, någon rivit rocklåt får väl även den plats i spelaren. Annars lär det väl blir ett jäkla liv på Carlsson, Nyberg och Elmen, de övriga i fiskegänget.
I övrigt älskar jag det enkla livet. Det innebär att vara på en stuga som saknar el och rinnande vatten. Och ingenting kan få mig att byta ut det mjuka skenet från en oljelampa mot det kalla hårda ljuset från en glödlampa.

Mitt senaste besök till stugan var i onsdags och torsdags. Även denna gång var det inte fisket som var den huvudsakliga anledningen till vistelsen. Med mig hade jag nämligen medmusikanterna i Logjammin. Visserligen saknade vi både sångare och basist, men hela strängsektionen fanns på plats för att repa och socialisera i den kreativa miljön på ön. Men självklart kunde jag inte låta bli att fiska lite grann, både på natten och morgonen.

Speciellt optimistisk var jag dock inte efter att ha träffat "Rapala-Tore" (som för övrigt har börjat fiska fluga) som dyster i rösten förkunnande: "det finns ingen fisk i strömmarna". Och visst hade han rätt. De stora öringarna har ännu inte intagit sina ståndplaster och de mindre öringarna verkar vara försvunna. Kan det vara så att de fiskats upp, trots att det inte är tillåtet. Det gjorde i varje fall det par som "Tore" såg fiska med mask (vilket är förbjudet) - all fisk
åkte ned i platspåsen - oavsett storlek. Fiskar vi alla på det sättet, så kommer det inte enbart att bli slut på de små fiskarna. Även den större fisken kommer att försvinna från våra vatten.