Bra fiske, dåligt radioprogram

I fredags var det första gången på nästan en månad som jag duschade varmt. En gång fick jag tillfälle att duscha under min stugvistelse och då visade det sig att varmvattnet på badanläggningen var slut. En mycket hemsk och kylig upplevelse. Kallt var det även när fiskegänget efter en tur på fjället tvättade av svetten i fjälljokken. Men ack så befriande skönt och faktiskt riktigt värmande efter en stund. Det finns nämligen inget bättre sätt att få upp värmen i kroppen än att tvätta av sig skiten och byta till torra kläder. Då spelar det ingen roll att vattnet är isande kallt. Värmen kommer snabbt tillbaka och då är det skönt att krypa ned i sovsäcken. Eller för den som önskar; sitta kvar vid elden och njuta av en välkyld öl och en stärkande snaps.

Men visst har jag tvagat mig. Den gröna badbaljan har gjort att jag inte behövt slänga mig i det iskalla älvvattnet. Herr Carlsson ansåg sig dock tvungen att akut kasta sig i älven. Varje gång han vred på huvudet började det nämligen lukta illa. Det tog ett tag innan han insåg att det kom från hans egen kropp, men sen gick det snabbt ...

Som vanligt har det varit underbart att få vara i stugan en hel månad i sträck. Mitt liv har varit fritt från bekymmer. Jag har fått fiska, umgås med mina bästa vänner, varit för mig själv långa stunder och på det stora hela levt ett gott liv. Det är egentligen bara en sak som stört mig. Karlavagnen. Detta radioprogram där svenska folket får göra sin röst hörd och som numera sänds fem gånger i veckan från cirka halv tio på kvällen till 24.00. Tyvärr är det vid samma tidpunkt jag brukar vila ut på kökssoffan inför det stundade nattfisket. Och vad jag minst av allt behöver som uppladdning är denna form av folkpornografi, som är så störande att jag varken kan sova eller koncentrera mig på en bok.

Fisket har i år varit mycket bra och öringarna har varit extra förtjusta i Mr Cash och Countrybob, två av mina egenhändigt komponerade flugor. Problemet har inte varit att få upp fisk utan att återsätta den på ett så skonsamt sätt som möjligt. De hullingförsedda krokarna sitter nämligen hårt i öringens käft och det är lätt att fisken skadas vid återsättningen. Jag löste detta genom att med tång trycka ihop hullingarna. Efter det var det inga svårigheter att få loss kroken. Och att fisken skulle sitta sämre stämmer inte. Det viktiga är att hålla sträckt lina vid drillingen, då sitter flugan bra även utan hulling. I fortsättningen kommer jag uteslutande att fiska med hullinglösa krokar för att kunna återsätta romstinna honor och därmed bidra till att öringsbeståndet i älven ska fortsätta att vara bra.

Men visst har jag tagit upp fisk också. Av tradition gravar jag alltid min första stora fisk som därefter hamnar på hårdbrödmackorna vid frukosten. Underbart gott. Sen har jag även tagit hem ett par stycken för att få möjlighet att njuta av min absoluta favoriträtt: inbakad gravad öring med tillhörande sås där huvudingredienserna är creme fraiche, senap och honung.

Men det är inte enbart fisken som varit på hugget, utan även sportfiskarna. Aldrig tidigare har det varit så hårt fisketryck i strömmarna som i år. Speciellt under natten har det varit fullsatt vid älvkanten och svårt att få plats. Det är vid sådana här tillfällen som det gäller att söka sig ut i älven vid de tidpunkter när de andra sportfiskarna sover. Helt enkelt att hitta huggperioderna när ingen annan fiskar. Överhuvudtaget är detta med att hitta rätt huggperioder bland det viktigaste för den som vill fånga stor öring. I mina vatten har jag under senare år jobbat hårt för att kartlägga hela dygnet och i år föll allt på plats. På morgonen, på dagen eller natten - jag har lärt mig när fisken hugger - om den är på hugget.

Skitfiske på er!