I dag tar mammorna ut den största delen av föräldrapenningen.
Med "bonuspengarna" ska trenden dock kunna vändas, hoppas regeringen som menar att ett "jämnare uttag av föräldraledigheten" är bra för både barn och föräldrar. Om kvinnorna går tillbaka till sina jobb tidigare motverkas också osakliga löneskillnader något som bidrar till att stärka kvinnornas förankring i yrkeslivet.
Dela lika
PT träffar Johannes och Hanna Lidström, föräldrar till Molly, 2,5 år som någon gång i december blir storasyster till en liten bror eller syster.Johannes och Hanna berättar att redan när Molly föddes var deras ambition att "dela lika" på föräldraförsäkringen. När familjen tog beslutet att flytta tillbaka till Piteå från Stockholm förändrades dock läget.
Hanna, som frilansar som dramapedagog, blev arbetslös och paret hade inte råd helt ut följa sin plan.
Istället jobbade Johannes heltid inom byggbranschen och tog sedan succesivt över när Molly var åtta månader. Totalt stannade han hemma i 100 dagar.
Målsättningen är dock att kunna dela lika när den nya familjemedlemmen kommer - jämställdhetsbonusen ser de som ett "steg i rätt riktning".
- Den visar vägen i alla fall, menar Hanna.
- Den visar att det finns en ambition, inflikar Johannes.
Rättigheter
Vad bonusen skulle ge dem i "kronor" har de ännu inte hunnit sätta sig in i. Men om Hanna har ett jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten känns det självklart att dela lika:- Nu är det upp till oss pappor att ta plats och "vända på steken", säger Johannes som sedan han blev pappa till en liten dotter blivit än mer medveten om mäns och kvinnors rättigheter:
- Inte vill jag att min dotter ska få sämre möjligheter eller få stå tillbaka bara för att hon är flicka ...
Johannes ser det som självklart att vara hemma länge med sina barn och tror att det ökar förståelsen för "hur det är att vara föräldraledig" - något som han menar absolut inte alltid är en dans på rosor.
- Det är nyttigt för papporna att vara föräldralediga, lite grann är det nog en generationsfråga, våra pappor var ju inte hemma med oss när vi var små. Men någonting håller på att hända, menar Hanna.