Bondsonen Karlsson blev artisten Cantery
Många var de personligheter han genom åren fäste på tavelduken. Gustav V, ärkebiskop Nathan Söderblom, biskop Olof Bergqvist och även lokala politiker. Född i Långnäs fick han i dopet förnamnet Johan Arthur. Efternamnet Karlsson byttes senare mot Cantery.
Arthur Cantery, född Karlsson i Långnäs, hade en konstnärlig ådra redan i unga år. Han fick genom åren bland annat måla många porträtt. Kung Gustav V var en av dem som avporträtterades av Långnässonen. Cantery dog i Piteå 1976.
Foto:
Arthur Canterys oljemålningar pryder både slott och många Piteåhem. Då och då syns de även i auktionssammanhang.
Han föddes som den fjärde av fem barn till Karl Anton Karlsson och hans hustru Anna Amanda Isaksdotter i Långnäs. Först kom sonen Karl Arvid 1890, Johan Anton 1893, Edvin Leander 1894, sedan Johan Arthur 1897 och sist Erik Fritiof 1900.
Det berättas att en historiskt intressant kvarsten från Kramforstrakten hamnade hos Arthur Cantery. Brodern Arvid Karlsson var byggmästare på ett kraftverk. Vid denna plats stod en större vattenkvarn. Han rev kvarnen, men tog hand om fyra kvarnstenar. En hamnade i Örnsköldsvik, den andra i Skellefteå, den tredje hos Arthur Cantery och den fjärde hos brodern Fritiof Karlsson i Piteå.
Underhandlare för flottarna
I tidigare generationer brukade släkten Karlsson jord och skog i Långnäs. Det historiska kring näringen intresserade även Arthur Cantery som den 25 augusti 1930 till Nordiska museet ingav en fyllig redovisning kring knuttimring och skiftesverk.
Även om han växte upp i ett jordbrukarhem lockade inte verksamheten till en fortsättning, även om han i ungdomsåren, tillsammans med syskonen ägnade sig åt näringen. Arthur Cantery blev i stället tidigt intresserad av att måla och rita. I skolåldern uppmärksammades hans ritkonst. Det dröjde inte länge förrän han återfanns som underhandlare för flottläggarna vid timmersorteringen i Bölebyn. Han kunde ha blivit en flottare med färg, för i honom såg nämligen kamraterna i flottarlivet en blivande fackföreningsfunktionär och kanske framtida ombudsman. Flottarlivet lämnade Cantery dock ganska snabbt och återfinns 1924 som elev vid konstakademien i Stockholm. Arthur Cantery ville dock själv hitta sin konstnärliga linje och efter en enda termin vid konstakademin arbetade han på egen hand, ställde ut sin konst, och begav sig sedan ut i världen. 1927 återfinns han i Florens. Under denna tid fick han sitt namn för evärderliga tider ingraverat i en kyrkklocka i en katolsk kyrka i staden San Giovanni. I Rom fortsatte Cantery sina studier och återvände 1929 till Långnäs
Aldrig fullärd
Han var en naturälskare som gärna återgav den norrländska barrskogen och heden. Cantery var driven rent tekniskt, men oljemålningarna är något mörka och "matta".
När Nattivalen, Piteå dansar och lers föregångare, genomfördes i Piteå användes överskottet till att, genom föreningen Birkarlen, dela ut ett kulturpris till förtjänta arbetare inom kulturen. 1967 års Nattivalpris gick till Arthur Cantery, som för övrigt även blev den förste Pitekonstnär som fick ställa ut sin konst i stadshusets foajé, vid 73 års ålder. Han tilldelades även Christopher Jacob Boström-plaketten.
Genom åren höll Cantery sig enbart till måleriet och ansåg sig aldrig vara fullärd. Då och då citerade han gärna den tyske konstnären Louis Corint: "Fullärd blir man aldrig. Åter och åter söker man nya problem. Även den störste konstnär är gent emot naturen, från din första studiedag till sitt sista andedrag, blott en ständigt sökande lärjunge". Han gifte sig 1952 med 27 år yngre Gudrun Ingeborg från Bro i Västmanland. I mitten av 1950-talet flyttade Arthur Cantery till en egenhändigt ritad villa på Strömnäs i Piteå. Arthur Cantery dog i Piteå 1976 och hustrun avled 1986, och var då bosatt i Flen.
Så jobbar vi med nyheter