Per Bogren och hans hustrus minne lever fortfarande kvar. Detta i form av en stipendiefond vid Uppsala universitet.
Det berättas att Bogren under sin tid på Renön hade en hund, en trogen vakthund som även tjänstgjorde som postbud. Hunden, som hette Vakt, befordrade nämligen post, som bands vid halsen, från postkontoret i Piteå till Renön. Bogren fick på detta sätt sina tidningar och nyheter ordentligt.
Från redaktör Salomonssons samtal med Per Bogren, där intervjuaren även var utrustad med kamera, får läsaren veta att Per, eller Petter som var hans dopnamn, var född i Piteå, son till byggnadssnickaren Samuel Bogren. Denne i sin tur var bördig från Bonäset i Öjebyn. Modern tillhörde den Danielssonska släkten i Kopparnäs.
– Under sin vistelse i staden blev han icke någon persona grata bland herrarna, utan tvärtom. Just genom sin frimodighet har han erhållit mångas aktning och vänskap, konstaterade Salomonsson.
Av kyrkböckerna framgår att Per Bogren var född 1838. Han hade tio syskon.
Salomonsson noterade i sin intervju att Per Bogren i unga år började i faderns yrke. Vid 18 års ålder fick han anställning som bodbiträde och bokhållare hos en morbror, Johannes Öberg i Älvsbyn. Denne drev dels diverse dels trävaruhandel.
Militärtjänsten genomfördes på Pitholms hed.
Från sin krigartid berättar Bogren att övningstiden utgjorde 15 dygn, men just i samma veva som han skrevs in som beväring infördes en repetitionsövning om 15 dygn. Bogren fick därmed exercera i 30 dygn.
Det gick dock mycket smärtfritt tillväga. Bogren berättar att en fanjunkare Ruthberg skulle föra räkning över friska och sjuka och en del annan statistik. Dessa beräkningar stämde aldrig. Bogren var slängd i räkenskapsföring och fick hjälpa fanjunkaren tillrätta. Med det följde en del förmåner.
Varje beväring hade att skjuta tre skott under hela mötet. Åtskilliga av pojkarna var rädda för smällen. Bogren åtog sig då att avlossa de föreskrivna skotten, vilket också befälet tillät.
Per Bogren var före sin militärtjänst en skicklig skytt och blev naturligtvis inte sämre genom den extra övning han fick.
Efter fullgjord militärtjänst ägnade sig Per Bogren åt byggnadssnickaryrket och uppges ha flyttat en hel del hus. Bland annat flyttade han Anders Öbergs ladugård i Älvsbyn en bra bit när norra stambanan skulle anläggas.
Beträffande politiska åsikter var han frisinnad. Under striden om försvaret 1914, som utmynnande i det så kallade borggårdstalet och regeringens avgång, stod han på statsminister Karl Staafs sida.
– Han var en bra och klok karl som hade en bättre och klarare uppfattning om exempel sjöförsvarets ordnande än sakkunskapen, påpekade Bogren.
Han var inte vidare rojalistisk av sig. Bogren ansåg att det skulle vara mycket bättre med republik.
– Det ärftliga kungadömet kan leda till sådana galenskaper som att en föga begåvad, ja, vansinnig furste till äventyrs ärver kronan och blir styresman för ett helt folk. Bättre då att folket får välja den klokaste och bäste till statschef.
En tid tillhörde Per Bogren också stadsfullmäktige.
I början av 1900 talet bosatte han sig på Renön, där han hade uppfört och inrett alla hus. Han var tidigare bosatt i kvarteret Örnen.
Per Bogren gifte sig 1875 med Marta Lovisa Jonsdotter från Skellefteå. Makarna hade en fosterdotter, Ingeborg Holmlund, som senare bar efternamnet Bogren. Ingeborg var dotter till uppasserskan Maria Holmlund. Modern flyttade 1891 till Luleå med två av Ingeborgs syskon, Martina Elida och Hjalmar. Modern var och förblev ogift. Elida gifte sig Persson i Bensbyn i december 1924 och dog i januari 1925. Hjalmar avled 1910 i Luleå.
Bogrens fosterdotter Ingeborg, som var född 1882, förblev ogift. Hon hade dock en kortare kärleksaffär med Sven Dahlberg, svenskamerikan och bördig från Sjulnäs. Denne emigrerade till USA 1904 och under ett av sina hembesök, 1909, förlovade han sig med Ingeborg Bogren. Den förlovningen gick tydligen senare om intet.
Dahlberg återvände till USA och var bosatt Seattle, Washington. Han avled 1961. Han var gift. Hustrun hette Anna och hade finska rötter.
Ingeborg Bogren utbildade sig till lärare och arbetade under sitt liv i Älvkarleby och avled i november 1980.
1971, genom ett testamente av Ingeborg Bogren, som då bodde i Uppsala, och till minne av föräldrarna upprättades Petter och Martha Lovisa Bogrens stipendiefond . Stipendiet tilldelas studerande vid Uppsala universitet som tillhör Norrlands nation . Mottagaren skall vara född i Norrbotten.
Per Bogren avled 1924 och hans maka Lovisa år 1932.