Bodensonen som vet hur det ska låta

Han har fog för titeln groove- arbetare. Stefan Gunnarsson har verkat i många musikaliska sammanhang och behärskar en rad instrument. PT hälsar på i hans privata studio i centrala Boden. I den mysiga källarlokalen finns en uppsjö instrument och här flödar kreativiteten. Det är inte utan viss stolthet han spelar upp "I know where to touch you" som han skrivit tillsammans med låtskrivarkompisen Johan Lindberg för Toto-vokalisten Joseph Williams. Texten gjordes av Chicago-sångaren Bill Champlin och dessa båda giganter har sedan sjungit in den. Låten ska finnas med på en kommande skiva med gitarristen Peter Friestedts projektgrupp L.A. Project. <h3>Världens bästa</h3>Med undantag för ett par år i slutet av 80-talet har Stefan Gunnarsson blivit Boden trogen. - Är jag ute och spelar två veckor så vill jag inte "komma hem" till Stockholm. Det är Boden som är hemma, förklarar han. På sin tvåårsdag fick han ett leksakstrumset av sina föräldrar och visade för första gången musikalisk fallenhet. - Jag bankade infernaliskt i några minuter men det tog inte så länge innan de vuxna sa "Vänta nu, han bankar ju rytmer. Han har nog känsla för det här". Sex år gammal hade Stefan Gunnarsson formulerat sin framtidsdröm. "Jag ska bli världens bästa trummis", sa han när någon frågade vad han ville bli. - Det är ganska lustigt. Alla de andra instrumenten har liksom bara "kommit på" eftersom. När jag var nio eller tio lärde min mamma mig de tre första ackorden. Av ren lust har det bara blivit så att jag suttit och lirat. Drivkraften har inte varit att öva för att bli bäst. Jag har spelat av ren passion. <h3>Medelpunkt på festen</h3>I slutet av tonårstiden hann han med ett år på Framnäs folkhögskola innan han började på "Ackis" (Musikhögskolan i Stockholm), men där blev han bara kvar i ett halvår. Ungefär samtidigt hade han inlett vad som skulle bli en mångårig karriär som uppskattad barpianist. "Mycket folk och ett jäkla ös runt pianot, som är en medelpunkt i det stora partyt."Så beskriver han en lyckad arbetskväll på Högfjällshotellet i Sälen där han är ett återkommande inslag. - Tänk dig en U2-konsert i Globen, men på 200 kvadratmeter. Det känns som om taket ska lyfta och rutorna blåsa ut. Helt sanslöst. <h3>Stevie och Kiss</h3>Spontant väljer han repertoaren utifrån vilka människor som finns i närheten. - Visst är det roligare att spela med andra än på egen hand, men bra kvällar lyckas jag göra publiken till mina medmusiker. Han ingick i Carolas band sommaren 1991, men han menar att den typen av frilansjobb innebär att varje kväll blir den andra lik. - Det blir för själdödande. Mitt liv handlar mer om att få göra musik, med alla element av sväng, spontanitet och kommunikation. Det är viktiga saker för mig. Att åka runt med en känd artist, synas på tv, vara hipp och gå på vip-prylar väger väldigt lätt vid jämförelse. Han jobbar på en egen skiva och känner att han börjar hitta en egen artistisk profil. - Jag börjar känna en röd tråd som inte fanns tidigare, men det är lika mångfacetterat som förr. Jag menar, jag älskar Stevie Wonder, Kiss, John Coltrane, Rolling Stones och Tori Amos. Det finns hur många som helst. Jag har bestämt mig för att alla låtar jag haft i byrålådan ska spelas in. Sedan är jag på gång med nytt material också. - "Så ska det låta" är förlösande. Det kickar upp mig ur hjulspåren och ökar förväntningarna på en egen platta. Det känns klockrent. <h3>Kemin är tjusningen</h3>Den 3 mars är det säsongspremiär. Inspelningarna beskriver han som fruktansvärt intensiva, men rakt igenom roliga. Han strör lovord över nye programledaren Peter Settman. En timme "Så ska det låta" tar tre timmar att spela in. - Allt är otroligt proffsigt planerat. Det är ofattbart att det går att göra så mycket, tolv program på sex dagar. 48 av Sveriges mest folkkära artister ska infinna sig. - Det är nästan inte lag på någonting. Det är klokt av SVT att bibehålla spontaniteten. Det är inte mycket fusk, men det är klart att vi har förberedelser. Vi får spendera en och en halv timme med artisterna och kolla "vad kan du i Elvis-väg? Beatles? Taube? Schlager?". - Tjusningen är att det blir olika kemi med olika artister. De allra flesta var en dröm att jobba med. Sara Löfgren och Brolle hade jag i ett program. De funkar så bra ihop. Sara har nog Sveriges mest tonartsoberoende röst. Hon är hyperflexibel, jättevaken och lyhörd. <BrödFråga>Hur känns det inför mottagandet? </BrödFråga>- Allt känns oerhört bra. I det här läget kan jag inte oroa mig över hur jag kommer att klara av jobbet. Det är gjort. Snart kommer det att sändas och det kommer att leda till ett antal reaktioner, jag vet inte vilka de blir, men det känns spännande.