Gärna i lagerrock
Hela bygden kände denne rättframme naturliga människa och genom åren lärde även Torsten Blom känna hela bygden. Blom var inte stöpt i samma form som det stora flertalet av oss. Han var färgstark för att inte säga lite särpräglad som affärsman.Trots att Blom "kom upp sig" var det inte bakom ett välputsat skrivbord han sågs. När försäljare av olika slag kom till möbelhusets kontorsavdelning, för att marknadsföra sina produkter, blev de ofta hänvisade ut till lagret. Där fanns direktören Torsten Blom ofta, klädd i lagerrock, för att lossa eller lasta möbellass.
Det är 19 år sedan Blom gick ur tiden, en person som hade mer än 50 år i branschen bakom sig och med välutvecklad känsla för vad Piteborna behövde för att inreda sina hem.
Torsten Blom fick också kunden att känna sig som hemma genom att identifiera sig med dem, när det gällde att ge tips för hemmet.
Han hade helt enkelt tid och intresse för att ägna sig åt varje enskild kund. Han brukade ofta tala om arbetarna som sina bästa kunder. De köpte många gånger sina möbler på avbetalning. Men bedömdes som de säkraste då de alltid skötte sina avbetalningar. Han trodde också starkt på ungdomen.
- De som klankar på ungdomen får absolut inte mitt medhåll. Mina erfarenheter om deras ekonomiska planering då de går att sätta bo är överväldigande positiva, uttryckte han vid något tillfälle.
Blygsam start
Det var en tid när Bloms möbler, när affärsrörelsen låg efter Storgatan, var en av Piteås sevärdheter. Där samlades flanörerna utanför de många skyltfönstren.Man skrev år 1925 då sadelmakare Gustaf Bloms pojke kom i tapetserarlära hos Gustaf Winberg på Hamngatan i Piteå. Torsten Blom hade dessförinnan, i förtid, avbrutit sin utbildning vid Piteås högre allmänna läroverk. Yrket lärde Torsten Blom hos Winberg, från grunden. Han visade stor skärpa och var på alerten och lönen var då 10 kronor i veckan.
Den 6 april 1932 var Torsten Blom, 23 år gammal redo att - med sin fars goda minne - överta läromästarens möbelfirma. En blygsam affär i branschen, stadens enda och uppbyggd efter den tidens små krav.
Det var i en tid då pinnstolar såldes för 4:75 per styck till barnfamiljerna och de mera välbeställda i samhället hade råd med en fåtölj med buntad dyna, någon krona dyrare eller en ottoman.
På hösten samma år blev det flytt till Storgatan 26. Blom var då etablerad med en anställd, Inge Sjöstedt. Där de två skötte kontor, tapetserararbete, transporter med hästekipage, dekorerade och svarade i telefon.
Eldfängd firma
Trångboddheten tvingade ägaren år 1940 till-, om- och utbyggnader.Den 22 april 1941 spolierade en våldsam brand allt nedlagt arbete. Affärsfastigheten, fylld med ett nyss hemkommet möbellager, totalförstördes. Men Torsten Blom skulle inte ha varit Torsten Blom om han givit tappt. Redan samma sommar reste sig en ny affärsbyggnad ur askan. 1951 fick den kraftigt expanderande firman nödvändiga lagerlokaler sedan gårdsplanen grävts ut.
Men Bloms möbler har varit en eldfängd firma. Den 1 april 1976 skulle Torsten Blom än en gång få se sitt verk förstöras. Då blev det ingen ny byggnad efter Storgatan. Istället omlokaliserades verksamheten till en imponerande anläggning i Öjebyn, som dock den 5 september 1984 än en gång drabbades av brand.
Sonen i huset, Lennart, tog över firman och drev den under ett antal år. Sedan några år tillbaka har familjen inte längre någon del i möbelrörelsen.
Under de mer än 50 år Torsten Blom stod i den direkta ledningen kunde han konstatera att tiderna förändrades i möbelbranschen.
När han började var det vanligt att personer klädde om och polerade upp gamla möbler i stor utsträckning.
Då möblemanget som anskaffades vid bosättningen skulle räcka livet ut. När han lämnade över ledarskapet skulle allt vara nytt och då kunderna köpte möbler i flera omgångar under en livstid.