Blandade rockkarameller för en exklusiv publik
Konsert: Mattias Alkberg BD samt Turn down Elliot och Collision CoursePlats: Regnbågen, PiteåPublik: Liten (ett 30-tal), men braE KONSERT
För Collision Course och deras städade mainstreamrock blir det här kanske den "thrashigaste" spelningen hittills, vilket bara känns positivt. De flesta av låtarna sitter kalasbra och sin vana trogen levererar de ett dynamiskt set. Peter Jonssons mellansnack är trevligt och rekorderligt. "Vi är fem riktigt spelsugna grabbar som älskar det vi gör" låter som rena kontaktannonsen.
Med nya "Come running" lyfter de blicken bortom Piteås fabriksrök och nog känns det som om det är på en amerikansk marknad de borde ha de största chanserna, men lite mer stämsång rent generellt skulle inte skada.
Emo-rockarna i Turn down Elliot från Skellefteå får inte samma fina respons som Collision Course, men deras intensiva gitarrock levereras på ett ofta frenetiskt sätt och som den trum-nörd jag är vill jag gärna nämna batteristen Tyler Voelz i den kick-rika repertoaren. Bäst gillar jag de mer melodiöst poppiga "Keep me down" (Kanon!) och "Be a girl" som för övrigt kan höras på bandets myspace-sida. Niklas Larsson har fin "clean" röst som jag gärna skulle höra i tidig 80-talssyntig-biotop, men som för all del gör sig fint under alter-egot Tom Violence (myspace igen). Sedan måste bandets scenkläder nämnas. Svarta uniformer med slips och något slags flygvapen-liknande emblem. Stiligt räcker inte. Fler borde haka på.
Med orden "Vi är några skäggapor från Lule" inleder Mattias Alkberg BD sitt tiolåtars-set. Det larmar både behagligt och smart om telecastrarna och även om inte Alkberg sjunger direkt vackert så ligger hans gälla stämma som grädde på moset. "Sundbyberg" bjuder på Who-besläktade gitarrpartier och jag tänker för en stund att det här måste vara bland det finaste man kan kalla punkrock i Svea rike.
I ett par låtar, som "Kamratskap-rock", går den inledande skärpan förlorad, men snart är den tillbaka och avslutningen med Liket lever-covern "Levande begravd", "Haschkollektiv" och "Fyllskalle" (skandal att den inte blev en stor hit) är utmärkt. Har man debuterat med ett album som heter "Tunaskolan" känns det heller inte fel att riva av en konsert på en ungdomsgård.
Jag ser redan fram emot nästa.
Så jobbar vi med nyheter