Cosplaying, kort för costume play, går ut på att klä ut sig till en karaktär ur en serie, ett spel eller liknande. Vanligast är att karaktären härstammar ur japanska mangaserier eller animes, men på senare tid har det även blivit aktuellt med spel såsom World of Warcraft och League of Legends.
– Vissa går ännu djupare in i karaktären och försöker till och med gå och bete sig som den, men det är vanligast under tävlingar, förklarar Amanda Berg.
Tänker likadant
För henne har den japanska kulturen alltid varit ett stort intresse. Hon har tittat på anime sen hon var liten och hennes mamma introducerade henne för broderns mangaserier.
– Jag tycker Sveriges kultur kan vara lite platt och japans tycker jag helt enkelt om väldigt mycket. 2011 började jag med cosplaying, genom att jag hade kompisar som höll på med det och alla såg ut att ha väldigt roligt.
Själv har Amanda två karaktärer som hon fastnat extra mycket för i manga- och animevärlden och som hon brukar klä ut sig till under cosplayingkonvent där tusentals människor samlas för att umgås, visa upp sina kostymer, spela spel och titta på anime.
– Dels cosplayar jag Armin, ur serien Attack on Titan. Jag har fastnat mycket för honom, vi tänker likadant. Sen har vi också ungefär samma längd, det gör det lättare att efterlikna honom. Sen cosplayar jag också Hinata ur serien Haikyuu. Han är protagonisten, är väldigt hyperaktiv och sprider glädje.
Peruken svårast
Amanda har två kompletta kostymer som hon köpt via kompisar och eBay. Det är onekligen en dyr hobby, där utklädnaden inklusive peruk, linser och dylikt kan kosta cirka 2 000 kronor
– Vissa syr egna dräkter, men jag köper dem för jag har inga sykunskaper över huvud taget. Det finns förstås elitister överallt som tycker man ska göra kostymen själv från grunden men jag håller inte med. Det heter just cosplay av en anledning, det är en lek. Man ska ha roligt, menar Amanda.
Att klä ut sig är däremot inte helt enkelt, eftersom man vill se så lik ut förebilden som möjligt. Svårast är peruken, tycker Amanda.
– Ja, att styla den är det värsta! När man köper den är den ganska ofärdig, man måste klippa till den så att den passar ens egen ansiktsform och så. Problemet är ju att perukhår inte växer ut, säger hon skämtsamt.
Närcon kärt minne
Cosplayingintresset har inte riktigt hunnit etablera sig i norr på samma sätt som i söder. I Norrland finns konvent så som Skecon i Skellefteå och Kawaiicon, men fortfarande är de flesta och största evenemangen lokaliserade söderut.
– Det är lite tråkigt, det blir ganska dyrt med resor och så vidare. Det är också där jag har alla mina kompisar, som jag träffat på internet genom intresset för japansk popkultur. Det var de som fick mig att börja cosplaya, men jag kan bara se dem en gång per år och det är på konvent, berättar Amanda, och fortsätter:
– Mitt bästa minne är när jag träffade mina vänner för första gången efter att ha pratat med dem över internet i ungefär ett år. Jag var där med min pappa, och jag kommer ihåg hur jag såg dem på håll och skrek deras namn och rusade dit. Det var 2011, första gången jag var på Närcon.